Sunday, November 7, 2010

All helgons dag

Det var ju länge sedan jag fick uppleva en Allahelgonafton här i Sverige. Jag tycker att denna dag och högtid både är mycket vacker och stämningfull. De som gått bort fortsätter att leva i allas våra minnen. I de bästa, finaste, vackraste och varmaste minnena.

Jag och C for ut till Silverdalskapell och gravgård där C´s farfar ligger begraven tillsammans med hans famor. Det var en strid ström av både människor och bilar som vallfärdade till kyrkogårdarna denna dagen för att lämna en klapp och ett ljus på sina älskades gravar.

Klockan var ca tre på eftermiddagen och det bleka novemberljuset silar sina strålar bland trädstammarna. Ljuset var otroligt fint just så här någon timme innan skymningen.



Så vackert, stilla och stämingsfullt. Gravar pryds med både fina kransar och vackra blommor.

Det lilla kapellet vid Silverdal. Det var som sagt en vacker dag med strålande sol även om den inte värmde speciellt mycket. Det var ganska kallt och jag var glad att jag hade en tjock och go tröja på mig.


Här är C´s familjegrav och delar av släktvapenet ser ni till vänster på gravstenen. Här ligger som sagt C´s farmor och farfar liksom deras vovve därav den lilla hunden med änglavingar.


Kykogårdar är för mig en stämningfull plats, en plats för frid och en vacker plats. Även om jag självklart inte skulle vilja korsa en kyrkogård själv en mörk natt men så här och även under andra dagar på året under dagtid tycker jag att det finns mycket som är väldigt vackert med både gravstenar och kyrkogårdar.


Allt eftersom skymingen sakta sänkte sig så tändes fler och fler ljus som brann vackert och klart i den kyliga novembernatten.


Vi for också ut till den stora kyrkogården vid Karolinska sjukhuset. Vi skulle möta våra vänner som vi skulle äta middag tillsammans med som varit här och tänt ett ljus för de sina. Men det visade sig lättare sagt än gjort att försöka träffas här. För det första så var det verkligen bäcksvart. Man hade mer än gärna behövt en ficklampa för att ta sig fram och dessutom så är detta en av Stockholms största kyrkogårdar och inte helt lätt att stämma träff om man inte känner till området väl vilket vi inte gjorde.

Vi gav upp och ringde dem och sa att det bästa var att helt enkelt träffas hemma hos dem en halvtimme senare. Men jag och C passade på att ta några fina bilder då vi var där.

Så otroligt många ljus som lyste upp hela området. Vid varje gravsten låg ett eller flera ljus, fina kransar och buketter.

Novembernatten var riktigt kylig som sagt. Det var inte mer än ett par plusgrader och när man andades ut i den mörka luften så blev andedräkten vit. Här och var hade de faktiskt placerat ut små stående brasor där man kunde värma sig och där de som vägledde folk framför allt kunde värma sig. Det var mycket folk ute och att hitta i mörkret var som sagt inte lätt så det var bra att det fanns folk här och var som jobbade och som man kunde fråga hur man skulle ta sig hit eller dit.

Vi fick sedan en mycket trevlig kväll hos C och A. Jag och min C stod för huvudrätten och lagade till den. Det är något vi saknat att både laga mat och äta god mat tillsammans med några av sina närmaste vänner. Vid midnatt for vi hem eftersom C skulle upp tidigt söndagmorgon för att fara iväg till Cannes (nej tyvärr ingen filmfestival denna gången).


9 comments:

Victoria said...

Vilka otroligt fina och stämningsfulla bilder!!

Kramar/Vic

Marianne said...

Så vackert med alla ljus. Ja, nästa år får jag ta igen det och åka upp till Stockholm. Här har jag ju ingen att tända ljus för. Och ljus behövs nu, här är -3° nu, vilken skillnad!

KRAM!

Desiree said...

Victoria, tack. Det var otroligt vackert.
Kram!

Marianne, du far se till att komma ut till nagon kyrkogard nasta ar. Du behover ju inte aka anda till Stockholm. Det finns nog gott om vackra kyrkogardar i dina nartrakter ocksa.
Kram!

Katarina på Filippinerna said...

Vilka stämningsfulla bilder, måste ha varit mäktigt att vara där.

Annika said...

Underbart vackert och stämningsfullt inlägg, Desiree.
Så otroligt vackert det måste ha varit på alla kyrkogårdar runt om landet.
Jag har inte varit hemma en Allhelgona helg på 19 år...
TACK för fina bilder!
Kram!!

Desiree said...

Katarina, det var haftigt att fa uppleva detta igen. Saaa vackert!
Kram!

Annika, ja det var superfint. Det var ju sa lange sedan jag sjalv upplevde detta. Fin tradition. Man fick verkligen fotoinspiration. Men svart att fota i sadant morker. Jag hade tyvarr inget stativ med mig heller.
Kram!

Saltistjejen said...

Jag tycker också att just Allhelgonahelgen är lite speciell i Sverige. Att gå på kyrkogården när det skymmer tycker jag om. Alla ljusen gör att det känns så vackert! Vi tände ju alltid ljus på min pappas grav efter att han gick bort. Detta gjorde vi både Allhelgona samt under julhelgen.
Kram!

Desiree said...

Saltis, jag tycker precis som du att det är så vackert och en väldigt fin och speciell tradition här. Jag hade glömt just hur vackert det är. Jag antar att det känns lite extra speciellt om man har någon som står en mycket nära att tända ljus för.
Kram!

Anna, Fair and True said...

Vilka vackra bilder! Jag tycker också det är en fin helgdag och även tradition att hedra våra döda på det här sättet.