White Sands

Idag lämnade vi Carlsbad. Vi tog det lite lungt på morgonen och påbörjade sedan våran resa mot White Sands som ligger strax utanför Alamogordo i New Mexico. Det tog ungefär 3 timmar att komma till White Sands. White Sands är ännu en öken men långt ifrån vilken öken som helst. Det är en gipsöken. Den består av pudervit mycket finkorning gipssand. Otroligt vacker och unik. Det är ett väldigt stort område och delar av denna öken andvänds för vapen och missiltester än idag. Ännu en typ av öken men helt annorlunda och helt skild i sin karaktär och sitt utseende med de tidigare som vi besökt. Sanden är mjuk och sval och det är underbart att gå barfota här.

Vi lämnade slätten bakom oss och började komma upp i bergen. Vi passerade en väldigt liten charmig by som hette Cloudcroft. Här uppe i bergen växte rejäl barrskog. Cloudcroft får till och med snö under vintern och fungerar som en skidort. Vi passerade en skidlift. Det var väldigt vackert och grönt här uppe.

När vi sedan kom ner för berget på andra sidan så lyste det och glittrade det plötsligt intensivt i horizonten. Detta var White Sands långt där nere.

Vi såg några som var ute och red här i White Sands. Såg läckert ut.

Det fanns sådana här bänkar vid picknick platser som var uppställda så att man skulle kunna sitta och i lä för vinden. Tyckte de var coolt utformade.

Solen lyste intensivt och allt reflekterades i denna kritvita sand. Det gällde att smörja in sig ordentligt med solskydd och utan solglasögon hade man inte klarat sig.

Mitt i allt det vita och mitt i denna öken så fanns även här vackra ökenväxter som blommade

Vit sand och vita kullar så långt som ögat sträcker sig. Endast C som en liten prick mitt i allt det gnistrande vita. Här är det som sagt lätt att gå vilse. Det finns leder som man kan gå och som är tydligt markerade. På sina håll virvlade den finkorniga sanden upp så pass mycket att sikten blev helt skymd.

Vi hade en GPS med oss och ställde in den så att vi skulle hitta tillbaka till bilen. På detta sättet kunde vi gå rakt ut bland sanddynorna utan att gå vilse.

Sakta sänkte sig solen ned över horizonten. Allt blev om än mer vackert här ute i detta vita landskap.

Solnedgången var helt magiskt vacker. Vi stannade tills det mörknade. Vi lagade mat på vårat lilla campingkök här ute. Det blåste som attan men det gick ändå. Vi satt sedan i baggage luckan i lä för vinden och åt våran middag. Så himla vackert att få se solen sänka sig ner över de kritvita sanddynerna.