Wednesday, April 20, 2011

Sista dagen i New Mexico


Vi började dagen med ett besök på Santa Fe´s konstmusum. Santa Fe har flera riktigt fina museer att erbjuda så någon av dessa kände vi att vi absolut ville plocka. När vi hade strosat klart inne på konstmuseet så vard det dags för lunch vilket blev på ett litet ställe som hette Café Pascal. Det kan låta fransk men det var det inte alls. Det serverades en mix av Mexikanskt och New Mexico rätter. Dessa två ska man hålla isär för de är helt olika. Det var iallfall hur gott som helst och jag fick både röd och grön chili till min rätt. Här på resturangen råkade vi i samtal med en äldre herre som tipsade oss om ett ställe som hette Tent Rocks som låg på vägen mellan Santa Fe och Albequerque. Detta var inte en nationalpark utan något som de klassar som national monument istället.


Min rätt med röd och grön chili. Supergott var det med alldeles lagom hetta.

New Mexico har en hel del höga berg. I horizonten här syns att topparna fortfarande är snöklädda. Utsikten då man kommer upp i bergen kan tyckas oändlig.




Det finns faktiskt flera skidbackar i området. Jag hittade lite info och en pistkarta. Här kan man åka skidor från slutet på november och framåt våren.


Vi bestämde oss iallfall för att åka dit och kolla in dessa märkliga stenformationer. Längst med vägen passerade vi flera olika indian territorier. Olika stammar bor i olika byar som de kallar för Pueblos. Dessa publos finns utspridda över hela New Mexico. Vi hittade Tent Rocks och fick en broshyr med lite info när vi passerade grinden. Han som stod vid grinden tipsade om en kortare led som skulle vara ca 1.6 kilometer och det skulle inte vara några problem för oss att hinna med denna på en timme som vi hade på oss innan de stängde och också grinden skulle stängas.

Stenformationerna här var verkligen coola. De var formade som knappnålar med en stor bumling som var helt rund och som vilade på en smalare pelare. Vi kom till den här skylten och tänkte inte så mycket på den utan körde vidare på det vi TRODDE var en loop. Halvvägs in bland de smalare passagerna mellan stenarna möter vi ett annat gäng som vi hälsar glatt på. En man undrar om vi är medvetna om att parken stänger kl 19. Ja det är vi svarar jag och tänker att han skulle bara veta hur långt vi redan gått och att vi säkert har avverkat 2/3 på denna loop iallfall vilket skulle betyda att han har längre kvar än vad vi har för att komma tillbaka till parkeringen.

Jag och C fortsätter. Leden slingrar sig uppåt mer och mer. Det är bitvis riktigt brant uppför. Vi skyndar på i rask takt för vi vet att vi inte har lång tid på oss. Vi kommer till toppen där det är en alldeles magnifik utsikt åt alla håll. Vi pustar ut något för den raska marchen uppför har gjort oss både anfådda och svettiga även om jag anser att vi båda är relativt vältränade.

Plötsligt tar leden slut. Det finns ingen led!!!! Vi kastar blickar åt alla håll. Det finns bara stup. Vi inser att vi gjort ett misstag någonstanns och att vi måste tillbaka hela vägen. Vi måste gå tillbaka exakt samma väg vi precis kommit. Det är ca 3 kilometer där sista kilometern varit brant uppför. Vi måste alltså avverka 3 kilometer igen och vi inser att vi bara har 15-20 minuter på oss. Det finns ingen tid att spilla. Vi vill inte bli fast här. Vi vill inte vara här uppe i bergen med både brådstup och ormar när det mörknar heller. Vi inser att vi får springa så mycket och så snabbt vi kan. Det blev rena terränglöpningen. Jag hade inte plannerat in något träningspass direkt men det blev det. Vi kom tillslut fram till parkeringen där det stod en parkvakt och väntade på oss. Helt slut hoppade vi båda in i bilen. Dags att torka svetten som lackade rejält och dricka vatten. Detta kan man kalla ett äventyr.



Så här såg det ut uppe bland Tent Rocks. Ovanliga stenformationer som jag inte sett tidigare.Leden slingrade sig bitvis mellan stenväggarna och var väldigt smal.


Utsikten från toppen var bara helt fantastisk. Vi hann njuta en liten stund innan det var dags att skynda neråt så fort det bara gick.

6 comments:

Saltistjejen said...

Himmel vilket äventyr! TUR ni hann ut i tid! De där stenformationerna liknar lite grand det ställe Marianne skrivit om och visat i sin blogg för ett tag sedan tycker jag. Där det också fanns människor som bodde i "grottor" som fanns i bergen. Särskilt de man ser på fotot näst längst ner (till vänster). Det fotot ovan tycker jag mer liknar en fallossymbol? Lite lik en del stenformationer vi såg på Molokai (minsta ön i Hawaii) som var en traditionell plats dit ursrpungsbefolkningen gick för att be för fruktbarhet.
Kram!!!

Anne-Marie said...

Vad du är flitig med rapporter från er resa. Kul. :) Har inte hunnit kommentera på ett par dagar. Den där vita sandöknen var verkligen läcker. Vad roligt att ni har varit i Santa Fe. Det är en speciell plats tycker jag. Jag och min pappa var där 1986 och hälsade på en bekant. Deras hur är vackra och speciella. Men vilket äventyr ni hade. Förstår att ni inte ville bli kvar bland stenformationerna. Vackra var de i alla fall. Kramar!

Anna said...

Vilken mat! :)

Lotta said...

Vilket äventyr! Ja, fantastisk resa rakt igenom. Vad ni får uppleva. Imponerad att du hinner blogga och rapportera så frekvent också. Så roligt för oss.

Kram och Glad Påsk!

Eleonor Walston said...

Wow vilka fina bilder! Ni hinner verkligen med massor på er resa!!!! Stannar ni i USA över påsken? kram

Annika said...

Ja, nog har ni det så bra man kan ha det på denna resa!!
Häftigt med New Mexico!
OCH vilka landskap och vyer!
SAkitkul med allt ditt bloggande, gillar verkligen DET!!!
Kramar!!!