Tuesday, February 7, 2012

Reflektioner som hemvändare

Under lördagens fest fick jag en väldigt trevlig bordsherre. Det visade sig också att vi hade en hel del intressant att utbyta med varandra. Han hade också bott i USA och flyttat tillbaka till Sverige för just 1.5 år sedan precis som jag själv. Han trivdes bra på båda ställena. Det var kul att höra hans åsikter och upplevelser. En hel del hade vi båda upplevt medan annat varit olika. Jag tycker att det är väldigt intressant att diskutera och jämföra erfarenheter på det här sättet. 

Det har varit minst lika lärorikt för mig att flytta hem som att flytta ut. Processen vad gäller anpassning har tagit längre tid än vad jag trodde då vi flyttade tillbaka hem. Det har nog tagit mig lika lång tid att landa hemma som det tog när vi flyttade härifrån. Min erfarenhet är att även om man flyttar hem så flyttar man till något nytt på så många sätt. Man är tvungen att bygga upp en ny vardag med nytt jobb, nya sociala kontakter, nya uppgifter, ny bostad, nytt område, nya vardagsbestyr. Det är väldigt spännande och utvecklande men det tar också rejält på krafterna. Minns hur jag var helt slut varje kväll under första månaderna i Alabama, samma sak hände både mig och C här. Första halvåret handlar om att bearbeta och ta in allt nytt på många sätt. I början är allt så omtumlande och rätt förvirrat. 



Det är egentligen först nu som jag känner att vi har landat. Man har trampat upp en stig som känns trygg och bra. För var dag som går anpassar man sig sakta men säkert mer och mer till sin omgivning och tillvaro. Man präglas mer än vad man tror på och av sin omgivning. Men sedan finns det annat man fortfarande bär med sig och erfarenheter man fått som som ger en en annan syn och dimension på tillvaron. För var dag jag bodde i Alabama blev jag lite mer Amerikansk och för var dag som jag bor här blir jag nog lite mer svensk. I Alabama kände jag mig väldigt svensk. Här kan jag komma på mig själv med små detaljer som att jag föredrar att dricka ur flaskan eller ur burk istället för glas. Tycker att det är godare numer. Kommer på mig själv på jobbet med att sitta och äta bara med gaffel oftast och undrar lite förbryllat när jag började med detta egentligen. 

Livet och vardagen är full med små sådana här detaljer och erfarenheter. Jag är stolt och glad över att få ta del av denna kulturella mix och allt det gett och tillfört. Jag kan uppskatta saker här som jag inte gjorde tidigare och jag kan även uppskatta saker som jag hade i USA som jag inte uppskattade då.


Det här tycker jag känns väldigt svenskt. Detta med flera olika efternamn i samma hushåll. Folk som gifter sig eller gifter om sig men behåller både sitt gamla namn och lägger till det nya efternamnet samt har barn som har efternamnet vilket den frånskilda partnern bär. I USA är det ett efternamn som gäller. Där tyckte de att det var konstigt att jag och C hade olika efternamn men ändå var gifta. Här kan man som sagt många gånger se inte bara två efternamn utan även tre på samma brevlåda.



9 comments:

Miss Marie said...

Visst tar det lång tid att landa även om man flyttar "hem"! Just som du säger, det är vardagssakerna, de som man ändå vant sig vid i det andra landet, som blir annorlunda när man kommer hem! Skönt att ni känner att ni landat nu i alla fall!

Taina said...

Jätteintressant inlägg! Det TAR tid för de flesta att landa när man flyttar hit och när man flyttar "hem". När vi var på väg tillbaka så skulle vi ha hamnat i Göteborg. Till en stad vi aldrig bott i. DET skulle ha tagit sin tid att landa där är jag övertygad om.

Nu när vi bestämt oss för att stanna så länge vi känner för det så börjar jag nu landa på ett annat sätt. Nu ser jag på detta äventyr på ett litet annorlunda sätt- Lite mer permanent liksom även om jag vet att vi en dag kommer att flytta tillbaka. Men NÄR får vi ta sen. Vi känner på oss att detta kommer nog att bli Liisas hem även om hon också en dag bestämmer sig för att flytta tillbaka. Det enda gruset i maskineriet är ju jobben. DET kan ju "tvinga" oss att ta andra beslut och då får vi ta den frågan när den kommer.

Jag tycker du har skrivit så fint och bra om din anpassning i Sverige och skrattar gott åt hur vi plötsligt dricker direkt ur flaskan och äter med gaffel. Me too!!! Hahahahaha!

Kramar!

Annika said...

Jag förstår verkligen att det tagit sin lilla tid att landa. Ni hade ju ett helt liv här under många år. Tror inte att man vänder sådant på en femöring.
Saker och ting måste ta tid
Så glad att du har anpassat dig till Sverige igen, men att du br med dig åren härifrån med stolthet och glädje.
Härligt!
Kul det där med flaska och burkdrickande. HIHI!
OCH att äta med gaffel utan kniv. Det är absolut ett "arv" härifrån.
Däremot känner jag flera gifta amerikanska par som har olika efternamn. Så det kanske beror på var i landet man är...
Jättekul att läsa ditt inlägg, så intressant.
Kramar!!

Desiree said...

Marie, det blir verkligen som om man börjar om från början på så många sätt. Det hinner hända en hel del på några år både i hemlandet och inte minst hos en själv. Men väldigt givande på många sätt.
Kramar!

Taina, helt rätt att stanna så länge ni vill och trivs. Ja ni kommer nog att komma in i en annan fas nu som är mer permanent. Vi slängde oss ju rakt in i den med en gång (tror att det kanske var lite av vårat misstag). Hi hi ja de är just de där små detaljerna som kryper fram som att man plötsligt gör eller resonerar på ett visst sätt. Men jag antar att det också blir så att man blir mer svensk här för varje dag som går.
Kram!

Annika, jag tycker det är fascinerande när man lägger märke till dessa små detaljer av förändring. Så intreressant att jämföra erfarenheter som jag fick chansen att göra på denna fest. Att flytta ut och flytta hem har gett otroligt mycket på olika sätt.
Kram!

Saltistjejen said...

Jag tror att många underskattar just detta med anpassningen när man flyttar tillbaks till sitt gamla hemland. man tänker att "man vet allt där", men har man bott borta ett par år så har både man själv, andra och tiden förändrats. Så det tar tid att hitta tillbaka till en balans igen. Och som du säger så handlar det ju ofta om att skapa ett nytt vardagsliv igen. Kanske ny bostad, nytt jobb och därmed också nytt nätverk. Inte lätt alla gånger. I ert fall var det ju även stor skillnad även i klimat och kultur.
Angående namn och namnbyte tror jag det skiljer lite här i NYC. Det är ganska vanligt är att par (även gifta) har olika efternamn. Både bland amerikaner och bland icke-amerikaner. Vissa kör även med dubbelnamn (alltså bådas efternamn med bindestreck mellan). Jag har t ex två amerikanska vänner där tjejerna behöll sina efternamn även efter giftermålet och därmed heter de ju ngt annat än sina resp makar. Sedan har vi alla spanjorer som ju alltid behåller sina efternamn även efter giftermål. :-)
Kul att du fick prata med ngn som hade liknande erfarenhet som du på festen! Sådant är alltid roligt och intressant.
Kramar!!

Sofia said...

Jag förstår precis vad du menar! Om jag skulle flytta tillbaka till Sverige nu så skulle det definitivt inte kännas som jag kommit 'hem', och jag skulle få börja om igen. Jag har inte bott där på 10 år och nästan aldrig som vuxen då jag var 19 när jag flyttade till England.

Tycker det är jättekul att du känner dig mer hemma i Sverige nu och att ni har landat! Det märks när man läser i bloggen också!

Linnéa i Colorado said...

Så fint inlägg. Det måste ha varit svårt att flytta hem.. och inse att det kanske inte är lika mycket hemma som man trodde.

Kom på själv igår när vi var på restaurang.... att jag åt med gaffeln...i högerhanden. Ve och fasa! Nu är bordskicket tappat.. framför mig här vi datorn så stor en ... burk... med läsk.

Charlie sa ... said...

Fint inlägg!

Visst formas vi av alla våra erfarenheter. Som jag har skrivit förut tycker jag att du och C gjort det superbra!

De flesta jag känner i NY och CT har olika efternamn, kvinnan har valt att behålla sitt flicknamn.Det förvånade mig för jag trodde det var regel att byta, men det har visat sig vara tvärtom.

Kram!

Katarina said...

Intressant inlägg. Finns nog mycket att säga om detta ämne, både på kort som lång sikt..

Jag kom över detta häromdagen; https://www.facebook.com/GlobalCoachCenter ..

Kram Katarina