Thursday, October 28, 2010

En vanlig torsdagskväll

Jag står på tunnelbanan och det är trångt men ändå kan jag le lite och uppskatta friheten. Friheten att kunna ta mig på egen hand dit jag vill, när jag vill. Behöver inte vänta in C och stressa till parkeringsgaraget för att vi ska träffas där ett visst klockslag då vi bara har en bil och det BARA är bil som gäller.

Jag blickar ut över Stockholm och även i mörker och höstrusk så är det en vacker stad och en stad med liv och rörelse.

Fast någon halloween stämning infinner sig inte. Det är lite som att försöka fira midsommar i Alabama när det gäller att få till halloween stämning i Sverige - det är trögt.

Känner mig fortfarande lite vilsen. Funderar, smakar och jämför ofta och mycket mellan USA vs Sverige.

Fick frågan på jobbet om vi börjat kolla efter eget boende än. Hell no! Än så är vi fortfarande helt slut efter denna flytten vi precis genomgått. Känner mig inte det minsta sugen på att leta efter eget boende. Höstmörker, kulturkrockar och omställningar har sugit musten och orken ur oss. Sjöstaden blir bra ett bra tag till. Behöver fortfarande samla både tankar och krafter.

7 comments:

Saltistjejen said...

Kram till dig och er!!! Känner mest att för mig som "iakktagare" är det så himla intressant att följa dina tankar och känslor inför den här kulturkrocken.
Tack för att du delar med dig Desiree!!!!
kram!!

Monica said...

Hej, har läst här ett tag och ler lite åt frågan du fick om boendet. Som jag inte tror var så oskyldig utan det diskuteras livligt hur ni tänker med det:-). Själv har jag arbetat länge på både HS och KS men inte idag. Men lite typiskt svenskt, stockholmskt för det är inte riktigt ok att bo i någon annans lägenhet utan nu ska ni ut och härja i stan och leta boende, visar att ni är kreativa och hänger med, göra som alla andra och vara precis som alla andra. Men bry dig för all världen inte utan ta det lugnt, kanske de kan lära sig något nytt av dig i stället? Ha det bra!

Desiree said...

Saltis, tack. Emellanåt behöver jag verkligen en kram. Bamsekram tillbaka. Allt är fortfarande väldigt blandat och en hel del upp och ner. Jag kan ibland både uppskatta det jag har nu mycket men också drabbas av en stor längtan tillbaka till USA. Det känns som jag går här och plumsar ner med fötterna i olika hål av känslor. Jag kan också sakna min gammla blogg och roll som utlandsbloggare mycket emellanåt. Känns ibland som om min nya blogg blivit tråkig och lite meningslös men det hjälper och peppar när jag får höra att det jag tar upp ändå kan vara av intresse.
Kram och sköt om dig.

Monica, oj jag hade ingen aning om att det kunde ligga så mycket bakom den frågan. Men att börja jaga runt efter boende just nu bara för att det förväntas av mig känner jag inte för och tänker jag inte heller göra. På många sätt befinner jag mig lite i ingemansland och gränslandet mellan USA och Sverige. Jag passar inte helt in här och jag passar inte in på andra sidan atlanten heller. Vi kommer att ta våran tid som vi behöver och känna efter dels vart vi vill bo, hur vi skulle vilja bo. Det är rätt skönt att ha tiden att faktiskt få känna efter lite vad man trivs bäst med och också få ta igen sig efter denna stora flytt vi precis gått igenom som vi nu klarat av fysiskt men ännu inte tagit oss igenom mentalt på många sätt. Tack för din input. Har du själv också gått igenom en sådan här typ av flytt.
Kram!

Annika said...

Hell NO är rätt. Ni har ju det bra i Sjöstaden nu. What's the rush!??
Monicas kommentar säger så mkt! Och det är säkert så det resonaras. Fast, som Monica säger är det ju bara att inte bry sig. Verkligen INTE!!!
Att du inte landat ännu bevisar ännu en ggn att du levt och bott här, tycker jag. Verkligen levt här, och tagit till dig det som var på gott och ont i den amerikanska djupa södern.
Skulle jag flytta hem skulle det inte vara ngn smooth landning heller, fast jag älskar sve så mkt.
Säger som Saltis; TACK för att du delar med dig av dina tankar och reflektioner.
Det är så intressant att läsa så du anar inte.
Jättekramar!!!!

Desiree said...

Annika, precis! No rush här inte. Jag tar inte åt mig. Jag är inte rädd vare sig för att sticka ut lite eller göra saker annorlunda det har jag ju ändå gjort nästan hela livet. Tack, värmer så att höra att ni som läser gillar bloggen och tycker den är interessant fast jag känner att mitt liv ibland blivit lika grått som hösten. Det här med att byta liv och kontinent är faktiskt one hell of a bumpy ride med många luftgropar. Imorse drömde jag att jag var tillbaka i USA och skulle fira Thanksgivning med grannarna. Vaknade upp med USA längtan kan jag säga. Men tänkte sedan att skulle jag fara tillbaka till det jag hade skulle det också finns en hel del här som jag skulle sakna enormt. Mitt liv känns som en gungbräda som tippar än åt ena hållet än åt andra hållet.
Kram!!!!

Anna, Fair and True said...

Vadå, ni har ju ett "eget boende" på många sätt! Hur många i Stockholm hyr inte i andra hand, ibland i åratal. Ni har ju ett kontrakt på minst ett år så det är ju perfekt, inge bråttom alls.

Desiree said...

Anna, håller med dig fullständigt. Jag tycker också att det inte är det minsta brådska. Vi bor bra här och vi kan bo här ett tag (något år eller mer om vi önskar). Skönt att få ta igen sig lite och inte skynda så som vi gjorde då vi kom till USA och skulle köpa hus första månaden. Nu vill vi vara lite mer försiktiga och fundera noga på vart och hur vi vill bo innan vi slår till. Inga förhastade beslut.
Kram och trevlig helg.