Usch idag är en sådan där riktigt grå november dag då solen är långt långt borta. Då det aldrig blir riktigt ljust ute ens en gång och regnet sakta strilar ner för att det ska bli ännu mer grått och man dessutom ska bli blöt och ens stövlar ska bli smutsiga. Det var väl just det här man hade förträngt. Ja det var ju i för sig inte så att jag förväntade mig att det skulle vara strålande sol och vackert väder i Sverige så här på hösten och vintern. Jag visst ju om vad som väntade men ändå så känner jag att jag mig överrumplad av mörkret och höstrusket delvis. Det jobbiga är nog att inse att det inte bara handlar om någon månad eller så utan att Sverige faktiskt har en stor portion av dåligt väder. Det är trots allt ganska många månader här som inte är så bra.
I USA och Alabama var klimatet förvisso mycket bättre även om det sommaren var het och fuktig och man under den perioden fick vara inne mycket för att det helt enkelt var för varmt och fuktigt att vara ute. Men där var det stora problemet att man hade så lite semester och all den lilla semester man hade gick åt till att åka hem till Sverige (jo självklart ville man ju hem och hälsa på familj och vänner).
Innan jag flyttade från Alabama tänkte jag att visst är vädret kasst i Sverige ofta men där har man ju semester så att man kan åka bort till något nice ställe där vädret är fint. Det är förvisso sant men jag inser ändå på ett helt annat sätt att man större delen av tiden ändå måste med och i det svenska klimatet om man ska bo här. I USA hade jag klimatet men ingen semester att tala om direkt. Just nu känner jag mig förvirrad. Otroligt svårt att välja. Semester eller bra klimat???? Varför måste man ställas inför sådana här val som kan näst intill verka omöjliga. I guess such is life. Men trots allt så är det ju i sig ett lyx problem att ens ställas inför ett sådant val. Trots den bistraste av novemberdagar så borde jag väl inte ens våga gnälla eller pipa. Så jag gnäller bara lite lite ;-)
Ja jag vet att jag är hopplös.
Något som dock förgyllde min dag och fick mig att le stort var den komplimang jag fick från en tjej på gymet. Jag stod där och kämpade med mina hantlar och hon sa "you look great" (ja hon talade engelska. Hon sa också att hon mindes mig för att hennes kille hade kollat in mig och sagt att shit vad den där tjejen ser vältränad ut nu måste jag lägga manken till och lyfta tyngre. Det kändes underbart att få höra för själv har det känts som jag har tappat på både krafter och kondition sedan vi flyttade. Jag har inte tid att träna lika mycket som i B-ham men jag är ändå rätt glad över det för där tränade jag rätt mycket just för att det inte fanns så mycket annat alla gånger. Men jag blev ändå glad över att få höra detta för det gav mig den energikick man behöver för att orka kämpa vidare. :-)
Nu ska jag tända många många stearinljus för att iallafall lysa upp min tillvaro inomhus lite.