Wednesday, July 6, 2011

In memory of Ingrid

Ingrid was my extra grandmother. She married my grandfather many years ago when I was still a child after my grandparents got divorced. My grandmother is still alive but Ingrid just past away the other day. It is sad that she is no longer with us and to know I will never be able to talk to her again but she did have a long and full filling life. She celebrated her 90:th birthday last year and she did it in a grand way with a fancy party inviting friends and family.

She had a lot of courage I think as she decided to come all the way to Alabama to visit us together with my parents in 2009. Here she is sitting in Belling Grath Gardens of Mobile with C. Quite a journey and an adventure for someone that old to travel as far as to Alabama. She was so exited to come I remember. She was a person that seized the opportunities that life gave her when they came and lived life to a full extent. That is also the way I want to live my life.

She was always a lady. She was always well dressed and took very good care of her looks. She wore matching clothes and fine jewelry and always put make up on. Just because you are old you can still look good for your age she has taught me.

She made me laugh so much when she came to visit us. We were sitting outside on our porch having dinner when we started talking about my grandfather. She had never noticed he had large ears which was one of the most striking features of my grandfather.I just remember I laughed so much.

So even if Ingrid is no longer with us anymore. We will carry her memory with us and she has filled me with inspiration of how to live life. She had a long and full life. She passed away suddenly. In a way I think that is the best way to go. I am glad my brother got to visit her one last time because he was very close to her. In our memories and heart she will live on. God bless Ingrid.

12 comments:

Petchie75 said...

Åh, vad sorligt men ändå fint att Ingrid fick leva så länge som hon fick och ha ett sådant innehållsrikt liv. Vad härligt att hon kom och hälsade på er i Alabama, det var verkligen tufft gjort av henne.
Tänk på alla fina minnen du har av henne, det är så människor lever kvar efter de har försvunnit.
Och ja, snabbt är det bästa sättet även om det är en chock för de kvarvarande. Min mormor gick ju också bort väldigt plötsligt och snabbt och det är jag tacksam för, för hennes skull.
Stor kram

Millan said...

Sa ledsamt det ar nar nagon man haller kar gar bort. Fast det ar helt klart skont nar man kan tanka att de hade ett langt och fint liv i alla fall! Det ar en ynnest att ha fina manniskor fran de aldre generationerna att kanna och vara nara.

Jag ar otroligt imponerad over att hon reste sa langt for bara 2 ar sedan!

Kram!

Elisabeth said...

Så sorgligt att du förlorat din "extra grandmother." Men det var ju bra att hon kunde komma och hälsa på dig och C i Alabama! Det var bra gjort på hennes ålder, och resan gav säkert många fina minnen för dig och dina föräldrar.

Stor kram!

Desiree said...

Petra, hon fick ett bra liv och ett innehållsrikt liv tror jag. Det var jättekul att hon vågade komma hela vägen till Alabama och hälsa på oss. Det beundrar jag henne för. Jag tror verkligen snabbt är bästa sättet att avsluta. Hade man fått välja själv så hade jag valt så.
Kram!

Millan, jag tycker också att det var strongt gjort att resa så långt när man ändå är så pass gammal. Men hon klarade det gallant.Hon fick mycket ut av livet och hon tog tillvara på tillfällena och det är mycket inspirerande.
Kram!

Elisabeth, hon har allt gett oss hela familjen många fina minnen. Även om det är sorgligt när någon går bort så är det en tröst att hon fick ett långt och fint liv.
Kram!

Miss Marie said...

Vad fint du har skrivit om din "farmor". Jag tycker det är så vackert när någon har levt ett långt och fullt liv och sedan stilla går bort och lämnar en massa fina minnen hos sina nära och kära. Det tror jag är det bästa livet man kan ha.

Anne said...

Du skriver så fint och vackert om Ingrid. Hon låter som en spännande och fin människa, ett långt liv fick hon men det är ju alltid ledsamt när nån när och kär går bort ändå. Härligt alla fina minnen som finns, en riktig krutgumma får man väl säga också som faktiskt kom till Alabama i den aktningsvärda åldern. Där är nåt för andra att ta efter...har kompisar i egen ålder som tycker det är alltför tungt och jobbigt föra Atlantresor så det har aldrig blivit av hälsa på oss t.ex. Pinsamt egentligen. Se vad Ingrid gjorde!!!
KRAM

Saltistjejen said...

Sortligt men vackert. Det är så sorgligt när de vi håller kära försvinner. Lämnar ett tomrum efter sig. Men det är så vackert skrivet här i din text så jag förstår att hennes minne kommer att leva kvar hos dig och er. Så på så vis är hon ju inte helt borta. Om man får leva ett bra liv i över 90 år är det ju en enorm rikedom.
Många KRAMAR!!!!

Desiree said...

Marie, ja jag håller med dig. Det är ju precis så det ska vara.
Kram!

Anne, ja det är nog därför jag beundrar henne extra mycket för att hon reste hela långa vägen och vågade fast det är många i våran ålder som inte tar sig för det eller känner att de orkar/är värt mödan. Hon var en sann krutgumma att inspireras av.
KRam!

Saltis, ja det är precis så jag resonerar också att har man fått leva ett långt och bra liv där man passerat 90 så har man haft det bra. Även om det är sorgligt att en person går bort så känns det ändå ok.
KRam!

Charlie sa ... said...

Enormt fint skrivet Desirée. Vilket privilegium att ha haft Ingrid i ert liv. Min farmor som inte heller finns mer, påminner om henne. Hon är min förebild också

Kramar!

Linnéa i Alabama said...

Vad vackert du skriver Desiree, jag är hemskt ledsen att du har förlorat en närstående. Vad fint att ni fick så lång tid tillsammans dock. Jag har, som du, en plastmorm och det är ingen skillnad på kärleken jag känner mellan min blodsmormor eller min ingifta mormor. Ingrid lever kvar i dig och i ditt minne. Stor kram

Anna's kitchen said...

Åh så sorgligt. Du skriver väldigt fint och jag blir otroligt rörd.
Vilken kvinna, verkligen en fin förebild. Vad underbart att få leva ett sådant rikt liv ända tills man går bort. Många av mina äldre släktingar verkar gömma sig bakom sin ålder och slutar leva lite. Det är sorgligt.
Fortsätt och minnas din fina Ingrid.
Kram

charlotta said...

Vad vackert du skriver om din fina Ingrid! Och vad tråkigt att hon inte finns hos er längre :=(

Massor med kramar till dig!