Sunday, September 26, 2010

The move from hell

This weekend has been totally crazy! The container and movers arrived on Thursday. I was at work but C was home so that they could move all the stuff in. It was a hell of a lot of stuff! Even the movers thought we would not be able to get it all in. They were kind of right because for two days we have had to have a number of boxes and stuff outside on our patio area. We were so lucky with the weather that it did not rain and wet everything. If you have ever seen programs on tv about serious hoarders then you can sort of picture our home. We had small paths so that we could get from the bedroom to the kitchen and bathroom. I dont't know how many times I was in tears because it felt like nothing happened even if we both worked like crazy. It was almost impossible to unpack in the beginning because there was absolutley no place to put stuff.

Saturday we drove out to my friend L, that had been kind enough to let us use part of her basement to store some stuff. I think that we brought about 50 boxes out there as well as a lot of furniture also. Finally we had some space to begin to unpack. We are totally exhausted! This truely has been the weekend from hell when it comes to moves. It has been the worst move ever of all the moves we have made (and we have made quite some). This move has been about some serious downscaling. We moved from our big house in the south of 400 square meters to 70 square meters. Another problem was also that this place already came furnished. Luckily we have been able to squeeze most of his stuff down into his basement storage room.

But in the midst of all of this there has been some sunshine. We got our bed (even if C seriously doubted that we would even have space to lay it down so that we would be able to sleep in it) and I love it! We have missed our bed a lot. We also got our car (Grace as we have named her). I got kind of nostalgic when I saw our car. So nostalgic that I had to dry away a tear. C said he was very proud to have a wife that even shed a tear out of happiness when seeing the car.

Well, despite that this has been the weekend from hell it is now over and we have survived. We have got our stuff and we have taken care of the dreaded move and container. Now we can actually take a deep sigh of relief. We have actually managed to get some order out of all the boxes and stuff. I never thought we would come this far in just one weekend. I did not take any pictures of this place when it looked the worst but C did. I will show you later on. Have some before and after pics.

Our plan for the moment is to stay here for about a year anyway (we need time to recover from this move first) before we even start looking around for our place.

Today I also got to meet my brother and his wife and daughter for the first time. I had not seen my brother for over one year and this was the first time I met both J and little A. It was great meeting them and little A was so adorable and cute. We had a nice family dinner at my parents place. Now I am just dead tired and my bed just seems like heaven. So for now I bid you all good night.

9 comments:

Jenny said...

Fy bubblan vad jobbigt det måste ha varit, men vad duktiga ni har varit! Och jag förstår HELT att man kan bli emotionell av en bil :-). Du väl försöka se det positiva i det hela att ni nu får bo i era EGNA grejer, även fast det var jobbigt, så kan ni ju som sagt slänga er i er egen soffa och sova i er egen säng - För att inte tala om laga mat med era egna grejer, härligt!! Stor kram!

Suzesan said...

Ojojoj så jobbigt. Flytta är ju så jobbigt bra det och sen om man måste röja undan allt på tid. Alltså direkt. Jag vet. Hur det känns.

Bra jobbat. Måste ju vara skönt att få sova i sin egen säng. Hoppas du ska få en bra vecka.

Kram
/Susanne

Katarina said...

Huvaligen så jobbigt ni haft det! Flytta är jobbigt, skitjobbigt! Jag tror ni skulle må bra av lite massage, det som jag tar varje söndag eftermiddag!

Skönt att sova i sin egna säng!

Kram

Saltistjejen said...

oj det lät verkligen jobbigt! Att flytta så många saker så långt måste vara ett otroligt jobb. Att sedan ha möbler och saker från ett STORT hus som ska in i en mycket mindre lägenhet (som dessutom redan har möbler och annat) kan jag tänka mig är en mardröm! Skönt änd att det värsta är över. Även om det var en skitjobbig helg så måste det kännas bra att det mesta är gjort. Hellre det än att ha det jobbigt i flera veckor. Roligt också att ni fick träffa din bror även om jag förstår att timingen kunde varit "bättre" med tanke på allt annat jobb ni var tvungna att göra under helgen.
Hoppas att kommande vekan blir ngt lugnare och att ni har mer av "roligt" småpyssel kvar istället för det tunga jobbet med att packa i och ur och FLYTTA möbler o kartonger.
Kramar!!!

Desiree said...

Jenny, tack så mycket. Det känns otroligt skönt att det värsta är över nu och att få ha sina egna grejer betyder mycket. Det känns toppen.
Kram!

Suzesan, tack det känns underbart att få knoppa i sin egna sköna säng och det finns hopp om att det ska kunna bli ordning och ett hem av detta också.
Kram!

Katarina, ja massage skulle verkligen sitta fint efter denna helgen.
Kram!

Salis, precis, hellre en riktigt jobbig och intensiv helg med detta än att hålla på i flera veckor. Ni kommer ju alltid förhoppningsvis att flytta till större än vad ni har nu. Detta har verkligen fått bli compact living för oss. Vi får prova på hur ni har haft det i flera år nu. Det värsta är över nu och nästa helg kommer garanterat att bli mycket bättre :-)
Kramis!

Anna, Fair and True said...

Usch vad jobbigt det låter men nu är det över! Förstår att ni inte vill flytta igen på minst ett år! Ska bli kul att se bilder så småningom. Kram!

Annika said...

Ja jösses vad ni har SLITIT!!!Fy fan, helt enkelt.
OCH jag förstår också att du fällde tårar över att se din älskade bil igen. DET skulle jag också kunna göra.
Precis, stanna nu där ni är i minst ett år, pust!!!
KUL med din bror och hans familj!! Förstår att det var underbart roligt.
KRAMAR!!!!

Taina said...

BRA jobbat! Under en enda helg dessutom. Wow säger jag bara.

Nu får du vila ut i ett år åtminstone. Från flytt i alla fall...

Kramar

Desiree said...

Anna, jepp känns skönt att vi faktiskt kan stanna här ett tag och pusta ut.
KRam

Annika, det var underbart att få återse Gracan som vi kallar henne. Något välbekant som hängt med oss i ur och skur var precis som ett kärt återseende av en gammal vän.
Kram!

Taina, tack det känns helt otroligt att vi ändå hann med så mycket som vi gjorde. Nu börjar det basnne mig lika ett hem och det känns underbart!
Kram!