This is a picture from my new workplace. The building is brand new and as you see everything is very modern and there are plenty of windows to let lots of light in. Light and sunshine is something very essential here in Sweden and to Swedes as the winter is very long and dark. You have to take advantage of the light and get in as much as possible both at workplaces and at home. Offices without any windows it unthinkable here. Right now tough I am just so drained and exhausted with all the new stuff going on at work. These first days have been very stressful and I hope that it will get better within the near future. I am trying to remember all the new stuff. I am still waiting for my computer and for the moment I am sharing an office desk with the girl that is training me. We still have problems with the internet at the apartment but that will resolve as soon as we move by the end of this week into the other apartment in Hammarbysjöstad where we will be staying longer until we find a place of our own that we want to buy.
I must say that so far I have not experienced that honeymoon feeling of being back. Some things are great but other things I don´t like at all. There are lots of things that I guess I had forgotten about. Right now it all just feels so confusing and the feelings are so mixed about everything. I know that we did not want to spend the rest of our lives in Birmingham, Alabama but I am not sure were we will end up. Moving back takes plenty of time to adjust to. In the states I felt so Swedish and now that I am living here I somehow feel kind of unswedish.
The corridor into the labs. This lab is a lot more strict when it comes to keeping everything sterile. The cleaning procedures are rigorous and extensive. I even dream about the smell of the cleaning solutions at night. All surfaces constantly have to be wiped with both alcohol and with cleaning solution. I don´t mind cleaning but this is a lot even for me that likes cleaning.
This is the break room. This is very nice and very Swedish. Here there are several fridges as well as microwaves and comfortable chairs. Both coffee and tea are free. You eat lunch with you collages that also bring their own lunch for the most part. Some people go out to eat but it seems like most usually bring their lunch boxes.
Right now I have to focus and remind myself of all the good things. There are plenty of great things such as yummy Kalles kaviar (smoked salmon roe that many Swedes including me and C love to put on our egg sandwiches). This morning I went to my favorite bakery at Vallhallavägen. Mmmm it smelled divine in there. They open at eight on Saturday mornings and already so early there was a long line of people. I had just been out on a morning jog and was really hungry as I entered the bakery. I wanted to buy one of each of everything they had but I stopped myself and hurried home to fix breakfast before I actually did buy one of each and spent all my money at the bakery.
But I do miss:
I miss Costco a lot. I miss the large quantities of fresh and great produce.
I miss the prewashed spinach, here the spinach still has traces of soil.
Miss Alton Brown and his “Good Eats” program on tv.Well I guess things will all turn out better and better with time as we adjust and as we become more familiar with our new work places. Also I think that everything feels even more confusing and strange right now as we have been living here and there for short periods since we got here. Even if we are moving to a place next week that is not our own still we will be able to stay there for a longer period and also it will probably feel a lot more home when our stuff arrives.
12 comments:
Jag vet hur det känns...jag kände mig som en utomjording ett par månader efter hemkomst från NY....Nu är allt tillbaka till det gamla vanliga igen! Det tog nog nåt halvår...
Ja tänk över hur lång tid det tog att känna sig någorlunda hemma när ni flyttade till Alabama. Förvisso har ni vuxit upp i Sverige men jag tror det tar längre tid än man tänker sig när det gäller att flytta tillbaka. Jag misstänker att jag aldrig mer kommer känna mig riktigt svensk om jag ska vara ärlig. Det jag mest skulle oroa mig över om vi flyttar tillbaka är mentaliteten hos människorna. Att man inte kan prata med vem som helst ute på gatan utan att dom tror att man är småtokig eller att man inte får "stå ut" för mycket från massan. Jag har aldrig känt att jag passat i massan ändå och jag tror det skulle bli ännu svårare om jag flyttade tillbaka.
Hur har dom bitarna funkat so far för er?
Kram!!
Ja, jag tror alla ggr att det tar tid, Desiree. Ni har ju haft ett liv här, levt och upplevt, haft roligt, sett mkt, klagat på en del, vantrivts i huset...men ni har ju bott här länge. Det vore konstigt om du bara skulle glida in på ett bananskal igen och allt skulle vara som innan du for till US. Jag vet att du landar, absolut, men kanske på ett annat sätt än vad du trodde innan du for till Sve. Sen tror jag att alla som bott borta länge alltid kommer att sakna landet de lämnat i en del av hjärtat.
Själv har jag ingen aning om hur det skulle kännas om man flyttade hem, men det skulle säkerligen inte var lätt för mig efter så många år i US.
Men, det kanske tar ngt halvår att verkligen landa, som Trillingnöten säger...
Tänker på dig!!!
KRAMAR!!!!
Jag tror att det tar lika lång tid att återanpassa sig som det gjorde att anpassa sig till nytt land. Dom säger att är man ifrån hemlandet mer än två år så har det förändrats såpass mycket (och man själv också) att det i stort sett är som att lära sig leva i ett nytt land igen. Och att i slutändan kanske man aldrig känner sig helt hemma på endera platsen.
That said, så lyckades jag ju inte återanpassa mig. Bodde i Sverige två år efter att ha varit i USA (college) fyra men bestämde mig efter ca. ett halvår för att jag ville tillbaka och började jobba mot det målet.Jag tror aldrig att jag kommer återvända permanent till Sverige (däremot om en möjlighet erbjöd sig att åka på ett halvår eller år skulle jag kanske ta den...).
Men jag tror ni har mycket bättre chanser att återanpassa er än vad jag hade - delvis är ni två så inte lika ensamt, delvis hade jag ett ganska ruttet jobb och en likaså trist lägenhet så det fanns liksom inte så mycket att glädjas åt. I vilket fall så hoppas jag att ni "hittar rätt" så småningom oavsett om det är Sverige, USA eller någon annanstans.
Hej Desiree,
Känner helt igen mig. Känner precis som du gör nu fast här i USA. Jag har haft kraftiga kulturchockar de senaste dagarna. Men som Trillingnöten ovan säger.. det går över. Det hela är en naturlig process och inget som bara du går igenom. Den kommer fram när man flyttar till något nytt eller hem igen. Men som du säger, det är bara att ta fram det positiva. Själv är jag galen på säljsnacken här i USA... Men jag saknar inte kylan därhemma ännu... *ler*
Ha det gott!
Du kanske minns att jag berättat förut att det nog tog mig 1½ år att känna mig helt hemma i Sverige igen. Då hade jag bott utomlands i 5½ år sammanlagt (1 år utomlands, 2 två år hemma och 4½ utomlands) och ni har kanske bott borta ännu längre? Ge det tid bara! Ge inte upp för tidigt. Kram!
Jag förstår att det tar lite tid! Som andra har sagt här innan så tar det nog ett bra tag innan ni känner er hemma igen. Det har nog till stor del att göra med att ni inte har ett eget ställe där era grejer finns, sånt saknar man mer än man tror man ska göra! Så fort ni har boat in er så tror jag att det kommer gå bra för er!
Trillingnöten, tack. Det är guld värt att ha bloggvänner som man kan bolla sådant här med och ta upp hur man känner och som fattar. De flesta här fattar ju tyvärr inte riktigt vad man går igenom eftersom de tycker att allt borde vara frid och fröjd nu då man kommit hem. Men i början är det ju rätt stressigt och mycket upp och ner. Men jag får ta en dag i taget.
KRam!
Ulrika, jo det är helt klart att det tar bra mycket längre tid att vänja sig än vad jag egentligen först trodde. Som du säger så har man förändrats så mycket själv gentemot folk här och den generella mentaliteten. I USA kände jag mig så svensk och här känner jag ändå att jag inte riktigt passar in ännu. Just nu känner jag mig rätt vilsen och vet inte riktigt vart jag passar in. Men jag hoppas att det blir bättre för varje dag som går.
KRam!
Annika, hej vännen visst blir det nog så att det tar sin tid, bra mycket längre tid än vad man kan tro. FÖr även om vi inte ville bo i AL resten av våra liv så hade vi trots allt skapat ett liv där och en vardag och här är allt bara kaos ännu och det är väl det som känns extra jobbigt. Allt är så nytt, vi har inte våra grejer och vi har bott lite här och där. Men det blir väl bättre sakta men säkert men just nu är det rätt jobbigt men samtidigt underbart under vissa stunder. En mix av väldigt mycket :-)
KRam!
Annika, ja nog känns det som om man flyttat till ett nytt land igen fast ändå inte och det är väl det som gör att det känns just så omtumlande och väldigt konstigt. Vi får ge det tid som du säger. Sedan får vi se vad som händer och vart det blir av oss. Man vet ju aldrig. Du valde att flytta tillbaka till USA. Men vi får väl ge det hela en ärlig chans och minst ett år innan man fattar något beslut om någonting. Jag hoppas också att vi hittar rätt så småningom. Livet är bra komplicerat ibland och särskilt en själv ;-)
KRam!
MrsD, heeej, ja jag fattar att det känns omtumlande för dig också. Jag minns hur konstigt vi tyckte allt var då vi först kom till AL och hur lånt tid det tog att vänja sig. Det är inte lätt vart man än kommer. Jag hoppas att ni hittar en vardag som funkar för er här snart men visst är det mycket att vänja sig vid. Det var ju dels ett tag sedan du bodde i USA och olika delar av USA är så otroligt annorlunda. Jag hoppas att ni får ett underbart år och att det känns bättre snart. Ha ha fattar att du inte saknar kylan. Fast jag saknar inte heller direkt att ha 35 grader och 90% luftfuktighet, hade helst velat ha lite mittemellan.
KRam!
Anna, det är nog precis som du säger. Det känns toppen att ha andra som dig att ta upp detta med och som gått igenom samma sak. Det känns skönt att höra att det är så här och att det är en sådan här period man måste ta sig igenom. Jag får väl ha tålamod och just hang in there. Det känns som sagt himla skönt att kunna ta upp detta på bloggen.
KRam!
Marie, tack. Jag tror också att det kommer att bli bra mycket bättre när vi kommer till ett ställe där vi kan bo in oss på mer och har fått chansen att göra det och även fått våra grejer.
Kram!
Jag kan till fullo förstå det är en massa mixade känslor, tillåt dig att känna så och känn ingen stress, panik elller ångest när de här mixade känslorna kommer upp. Det är helt ok att känna så, det betyder inte att det på sikt inte kommer bli jättebra. Jagtror lite på det som Annika skrev, att du kommer att landa men kanske på ett annat sätt än tidigare. Sen, som du så bra skrve också, så tror jag det bidar till kaoset att ni hattat runt med boenden hittills, inte riktigt fått igång ett hem, era saker och har det kaos med boende och allt nytt ett nytt jobb innebär också. Fina Desiree, den här resan kommer att bli så bra bra till slut. Även om Hammarby sjöstad inte är nåt helt permanent så är det i alla mer permanent än det ni hittills bott sen mi kom tillbaka. Jag tror ni kommer landa rätt bra där. Om några veckor/månader kommer jobbet falla på plats också, inte ta så mycket energi och kraft pga det är nytt.
Ha det så jättebra, så roligt läsa allt du skriver!! KRAMAR
Var det Valhallabageriet du var på? Om inte, bege dig dit och ät deras kardemummabullar som jag, och hela familjen, nog tycker är de godaste bullarna i världen! Det är EN bra sak med Sverige om inte annat, att det finns fika :-D! Tänkte också på det här med att känna sig hemma någonstans, kanske är det så att man inte ska försöka sträva efter att känna sig så hemma som man gjorde innan man flyttade, för man är ju inte samma människa. Om du förstår hur jag menar? Jag tror att om man går runt och väntar på att man helt ska "smälta in" och "vänja sig" (generellt använt), så kanske det är svårare än om man helt enkelt ger efter och känner sig som sig själv, hur ufoaktigt det än känns. Sedan blir man en del av samhället man lever i ändå, var man än är, men det finns ju alltid en bit av dig som kommer att ha Alabama i sig och det är ju underbart! Stor kram och vad skönt att det verkar funka på jobbet!
Jag tror faktiskt att min egen reaktion på en ev hemflytt skulle bli likadan. Alltså inte direkt ngn smekmånad utan snarare en väldig saknad av massor av saker om under årens lopp här blivit en del av min vardag och mitt liv. Det där med "smekmånad" har jag inte hört talas om men kan tänka mig att man självklart är glad över alla de saker man saknat och längtat efter som utlandsboende, men eftersom både ens eget liv och ens person förändrats under de här åren borta så tror jag verkligen att det kan vara rätt jobbigt att anpassa sig tillbaka igen. Jag tror att det kommer gå i vågor. Att det tar tid. På samma vis som det tog tid att komma in i sitt nya liv och sin vardag när man lämnade Sverige så tror jag att det gör det när man flyttar tillbaka. Men om man ger det tid kommer saker och ting alldeles säkert att börja kännas väldigt bra igen. Att ni sedan inte vet vad ni vill framåt i tiden gör väl inget. Det är väl bara skönt att ni känner att ni är flexibla och tar det lite som det kommer. Hoppas nu att du kommer in i jobbet hyfsat snart för just sådant tror jag är A och O till hur man först känner. Det är ju ändå på jobbet man spenderar den mesta av sin tid.
KRAM!!!!
Post a Comment