Saturday, September 11, 2010

Inflyttade i Sjöstaden

Nu är vi inflyttade i Hammarbysjöstad. Vi lämnade C´s mosters lägenhet på Gärdet igår förmiddag och tog vårat pick och pack och åkte hit. C hade varit ute hos mina föräldrar fredag eftermiddag och lånat bilen så att vi skulle få med oss allt. Han hade även varit här ute till lägenheten i sjöstaden och riggat en hel del tidigare i veckan. Detta är ju en tvåa på ca 70 kvadrat som vi hyr i andra hand av en kille som är borta och forskar i Washington på ett par år. Den är väldigt ljus, fin och modern. Gillar både lägenheten och området MYCKET. Men ett problem för oss har varit att vi hyr den möblerad och att våran containern kommer snart med allt vårat bohag. C har därför varit här och riggat genom att plocka ner så mycket som möjligt till M´s förråd som vi hyr av. C har verkligen lyckats få tyskordning därnere och har fått in massor.

Här ska vi alltså bo fram tills dess att vi i lugn och ro hittar något eget. Men i ärlighetens namn så känns tanken på att köpa något eget just nu väldigt avlägsen. Någon honeymoon period har det inte blivit sedan vi landade här. Vi har verkligen kastats direkt in i den svenska vardagen. Det finns mycket som är underbart men också mycket som bara är väldigt konstigt och annorlunda. Jag vet som sagt inte om jag vill bo här för gott. Just nu vet jag inte vart jag vill bo. Jag tror vi kommer att ta detta första året med lite ro och få chansen att känna efter vad vi vill och vad vi trivs med. Det går inte att fatta några beslut förräns det gått minst ett år.

Allt känns fortfarande vädligt mycket oppochner. Det är ömsom dalar ömsom toppar dagligen. Mycket känns förvirrat både privat och på jobbet. Jag har saknat er och jag har saknat bloggen men på jobbet är det så fullt upp hela tiden att jag bara inte hunnit något annat. Jag känner mig helt överröst med info och arbetsuppgifter på jobbet i dagsläget.

Sedan har vi inte haft ett fungerande bredband då vi bott ute på Gärdet. Här är det dock tryck i bredbandet så det känns underbart! Nu lär jag iallfall kunna blogga lite mer på kvällarna då jag kommit hem från jobbet hoppas jag.Nu ska jag ta er med på en liten rundvandring i lägenheten.
Detta är vardagsrummet eller det stora rummet. Det är öppen planlösning och lägenheten känns därför betydligt större och luftig. Att det ser rätt kallt ut beror som sagt på att C har försökt plocka bort så mycket som möjligt av de stora möblerna som fanns här för att vi ska ha plats då containern kommer vilket troligtvis sker någongång under nästkommande 10-14 dagar. Jag ser inte fram emot kaoset då containern kommer men det ska bli skönt att få sina egna saker och jag tror att det kommer att kännas mycket mer som vårat hem med just våra saker på plats.
Vi har en jättefin och STOR uteplats som man kommer till från vardagsrummet. In till höger ligger även sovrummet men där ligger nu C och sover fortfarande då det är tidig söndagmorgon. Badrummet är fint och rätt stort även om det känns som man hade kunnat utnyttja det utrymmet bättre då själva duschhörnan är rätt trång. Men SÅ underbart att ha egen tvättmaskin och torktummlare i lägenheten och slippa kånka iväg all tvätt till någon tvättstuga. Det finns självklart tvättstuga som kan vara bra om man har lite extra tvätt eller större grejer.

Här är köket. Jag gillar det jättemycket redan. Det är modernt och lätt att jobba här. Släta vita luckor är toppen för de är mycket enkla att torka av och hålla rent.


Känns underbart med både en fullstor kyl och en fullstor frys :-)
Det har vi saknat. Frysen vi hade i huset i AL var hemsk. Smal och fördjävlig och det var omöjligt att få någon ordning i den. I lägenheten i AL hade vi sedan bara våran frysbox som stod i kartongrummet och ett mindre frysfack ovanpå kylen. Detta blir alltså första gången vi får en vettig fullstor frys och det gör mig lycklig. Igår var vi iväg och storhandlade och började fylla på i frysen.

Jag älskar även diskmaskinen som känns så där ultramodern efter diskmaskinerna i Alabama. Att ha en liten lampa inne i maskinen som tänds då man öppnar luckan känns spacigt. Underbart att även ha en fullstorlek på diskmaskninen.

Våran uteplats ligger markplan och är riktigt stor faktiskt. Tar man några kliv längre bort så har vi faktiskt utstikt över kanalerna och vatten vilket också känns underbart. Jag måste säga att jag gillar det här området en hel del redan. Det är modernt och känns mysigt. Det är mycket vatten och husen är byggda i lite olika stil. Det finns gott om små butiker och resturanger i området.
Här fanns också en stor grill som vi är vana vid. Så vi kommer att kunna fortsätta köra BBQ här. Igår såg vi en bil från Texas med amerikanska skyltar och då fick mitt hjärta lite amerika längtan igen.

Här är bredbandet som sagt helt underbart. I love! Jag hoppas att vi kommer att kunna trivas bra här så får vi som sagt se vad det blir av oss om vi flyttar inom Stockholm eller om det blir någon helt annanstanns. Vi har ju varit här så kort tid ännu. Jag tror det kommer att ta minst ett halvår innan jag ens känner att paniken släpper på jobbet. Livet i Alabama kändes som det var en skön söndagspromenad i parken medans livet här just nu känns som full rusningstrafik en måndagmorgon. Jag har varit totalt utmattad varje kväll. Ha en skön söndag allihop.

21 comments:

mittlivsomfransyska said...

Det är helt normalt att känna sig förvirrad och framförallt ha känslan av att "inte platsa in" när man flyttar tillbaka. Tro mig. Jag har bott utomlands i totalt 12 år nu, varit hemma i Sverige mellan varven i kortare perioder, och i två omgångar med avsikten att flytta tillbaka. En gång stannade jag i nio månader innan jag fick nog och drog, den andra gången stannade jag i två år och lyckades nästan. Bara nästan. Nu bor jag i Frankrike sedan 6 år och har accepterat känslan att en gång globetrotter, alltid globetrotter. Man platsar inte till 100% någonstans längre. Däremot lyfter jag med glädje fram dom bitar jag älskat från mina år i olika länder, bär dom med mig, lyfter in dom i min vardag och i MIN kultur. Fransk blir jag aldrig. Inte svensk heller. Bäst trivs jag när jag är runt internationella människor, folk som liksom jag har valt att bo i ett annat land än deras eget, som bär samma erfarenheter som jag...
Det tar tid. Njut av olikheterna, njut av att ha familjen nära. Men låt det ta den tid ni behöver att hitta tillbaka, eller att bestämma er för att dra vidare. En dag vet ni bara.

Katarina på Filippinerna said...

Nä, det är nog inte alltid den där känslan infinner sig där, känslan att skönt att vara hemma,, som tur är verkar er bostad vara bra, ett bra ställe att lända på,,men ni har ju det bra på det sättet att ni jobbar, att komma hem till arbetslöshet är nog också svårt,,,

Hoppas du får det lite lugnare på jobbfronten och att saker och ting faller på plats. Men jag förstår den kluvenheten du beskriver,,

Kram

Desiree said...

Mitt liv som fransyska, jag drar en lättnades suck då jag läser det du skriver. Känns SÅ skönt att höra att det jag känner och upplever nu är helt normalt att det inte bara jag som är konstig eller besvärlig. Jo nog kommer det ta tid om det ens blir så att vi känner att vi hittar rätt och kommer in i det hela. Kanske blir det så att man bara får acceptera att vi kommer att vara och förbli globetrotters. Känns så märkligt att känna att jag inte hör hemma någonstanns. Jag får ta en dag i taget och se hur det blir men just nu känns allt uppochner och bara jättekonstigt.
Kram och tack för din kommentar och svar. Det känns som sagt skönt att veta att det är helt normalt att känna som jag gör.

Katta, ja även om det är mycket på jobbet så är jag naturligtvis väldigt tacksam över att HA jobb. Det hade varit ännu mycket värre att inte ha jobb och att känna stressen över att hitta något.Krya på dig som sagt.
KRam!

Victoria said...

Tänk att man kan bli så glad och tacksam över de "små" sakerna; en ordentlig frys, en fin diskmaskin, bredband som funkar... Det är inte förrän det inte finns, som man inser hur mycket det betyder. Jag blir så varm i hjärtat när jag läser hur nöjda ni är med nya lägenheten och jag hoppas att ni kommer känna er mer tillrätta varefter tiden går. Annars är ni alltid välkomna tillbaka hit till US! Kramar!

Annika said...

Jag tror att det tar tid, Desiree. Ge det tid. Det är redan nu postivt att nya lgh är så bra! OCH vad skönt att ni slipper stressen att köpa på en ggn. Nu får ni landa i lugn och ro ett bra tag på en trevlig plats. Sjöstaden är jättefin, supertrevlig. OCH, jag ser redan nu framför mig att ajg ska ta tvärbanan och hälsa på er nästa ggn jag är hemma :-)
Snabbt bredband är ett måste, och jag är glad att ni äntligen har det!! Hurra, då kanske det blir lite fler uppdateringar. Jag har saknat dig så!! här på din blogg, och på min blogg och på andras bloggar.
Tycker, och tror, att Fransyskan slår huvudet på spiken. SÅ där är det alldeles säkert, och så känner man ju själv när man är hemma, och så känner jag här i US...
Rotlös? Ja, kanske på ett sätt.
Men jag är glad att du nu får chansen att landa i en trevlig lgh! Och sen hoppas jag att jobbet ska lugna ner sig.
KRAMAR i massor.
PS, det kanske bor ngn fr Texas på er gård? Isåfall får ni ju en american connection right away, och et är nog bra och kul.
Ser fram emot nästa inlägg, käraste vän!!!!

Charlie said...

Vilken fräsch och läcker lägenhet! Skönt med stor frys. Jag ser redan framför mig hur ni kommer ha mysiga helgfrukostar med hembakat bröd. Kanske det blir american pancakes lite då och då 
Jag har lite tankar kring det här med flytten och Sverige vs. US. Jag tror det är alltid viktigt att påminna sig själv om varför man tagit ett beslut och i ert fall, ni valde att flytta. Du ville komma närmare familjen och saknade ert Stockholmsliv. Den korta semestern i USA var betungade.
Som jag skrev förut är det (tycker jag iallafall) ett privilegium att få bo och arbeta utomlands. Vår generation gör det kanske mer lättvindigt och självklart. Många av oss har utbildningar som möjliggör att arbeta i andra länder. Jag har bekanta som flyttade till USA för 40 år sedan. That was it. Man åkte inte hem ofta och det fanns inte internet och SKYPE. Man hade utvandrat.
Det är lätt att låta känslorna ta över. Jag kan gissa att det är en annan kick att packa för att ge sig ut i det okända och en annan att återvända tillbaka där man började. Utomlands kan man känna sig mer speciell och i sitt hemland smälter man in och utmärker sig inte alls på samma sätt. Det kan vara både skönt och jobbigt.
Jag tror det är bra att ha en plan så långt det går, och som tar siktet på ett större perspektiv, för att undvika emotionella ”up´s and down”. Att ha en mer strategisk approach. Det handlar om en mer långsiktigt planering vad gäller arbete, familj, kanske barn och ekonomin såklart. Det ena eller det andra visar och guidar vad som ”makes sense”.
Att längta är naturligt! Om du frågar mig vill jag ha allt: sommaren i Sverige, hösten i USA, så Sverige över julen igen och gärna en resa till varmare breddgrader efter det och så tillbaka till USA. Men det är inte realistiskt för mig så länge jag har ett arbete där jag förväntas dyka upp med jämna mellanrum och där jag ingår i en organisation. Att packa ihop när det känns motigt, tråktigt eller för mycket ”svensk vardag” är nog inte alla förunnat och kanske inte heller alltid rätt. Om man inte är nöjd med sitt beslut kan det vara bra att gå till botten med sina känslor och ställa sig frågan varför. Är lösningen till ens känslor alltid att förändra? Om ja, hur passar det in i den större bilden och planeringen?

The good news 1: ni har jobb och schysst boende! Vänner till oss flyttade tillbaka till Sverige utan arbete som väntade. Att ha ett jobb innebär en tillhörighet och man är med i matchen i det svenska samhället.

The good news 2: ni kan upptäcka Europa och komma tillbaka till US som finns kvar. Kanske en längre roadtrip igen nästa år? Eller en weekendresa till Paris i höst?
Min mening är inte att vara snusförnuftig. Du är i gott sällskap när det gäller starka känslor! Min poäng är att man kanske inte alltid kan ha allt och precis som man vill. Man får hitta en kompromiss eller en lösning som tar en dit man vill och som möjliggör balans i livet. En balans som är hållbar och som rymmer det man prioriterar och det som passar er som par.
Stor kram. Jag tror allt kommer ordna sig alldelels utmärkt!

Annika said...

Du är absolut inte konstig eller besvärlig! Även små förändringar kan få en ur balans - jag har också börjat nytt jobb just nu och det är mycket som jag tycker är konstigt/inte känns riktigt rätt där. Och då är det ändå bara 45 minuter hemifrån och jag var SÅ glad när jag fann det.

Men kanske är det också så att när man har förväntningar och drömmar som slår in så blir man både mer känslig inför det som inte känns bra samt att man får dåligt samvete för att man är "otacksam" när det ändå inte känns riktigt rätt.

Ge det (och dig) tid! Remember - ät choklad, bada skumbad, köp johannesört, gå och göm dig med en bra bok när du är "pooped" och var snäll mot dig själv - ingen ständig självkritik, etc.

Jag håller också med "fransyska" - efter ett tag hör man inte naturligt hemma någonstans, dvs. utan frågor och svårigheter. Mitt knep är att hitta en niche eller en subculture (med internationella eller lite alternativa vänner), ett eget litet hörn av världen där man känner att man kan leva och komma tillrätta med tillvaron. I Sverige är säkert Stockholm, Gbg eller Malmö de bästa ställena för subcultures (fast kan vara svårt att möta folk) - jag vet att staden jag kommer ifrån är alldeles för liten för det. I USA är det lättare att hitta en subculture som passar en själv tycker jag, iallafall inom akademin (internationella par och resande folk som pratar flera språk, alternativa livsstilar, mm.), fast kanske inte just i Alabama...

Annika said...

PS. om du är som jag och lider av fukten, mörkret och kylan speciellt när man kommer från Sydstaterna (och det låter ju som om den delen redan är jobbig) så har jag två råd till: badhuset är underbart! Basta och bada bubbelpool för att värma upp lederna. Minst en gång i veckan. Och gör som svenskarna om ni kan: boka in en solresa under vintern för att tanka sol! Jag skriver mycket nu men det här är saker jag önskar att någon sagt till mig när jag flyttade tillbaka. Jag hade antagligen ändå flyttat tillbaka till USA så småningom men första vintern hade antagligen blivit något mindre vidrig på det sättet.

PS2. www.amerikanska.se - man kan hitta svensk-amerikanska kontakter i Sverige, Stockholms-området speciellt, på det viset. Kanske några trevliga människor som är i samma sits och har flyttat tillbaka.

Marie said...

Härligt att ni har hittat hem för tillfället! Förstår att det kommer ta ett tag för er att hitta hem o veta var ni vill bo i framtiden. Känner ni inte att Sverige är där ni vill bo så kommer ni nog att inse det så småningom. Världen är stor så det finns många ställen att välja mellan!

Lägenheten ser väldigt mysig ut, förstår att ni vill ha era egna möbler så att det verkligen känns som ert eget hem, det gör det ju aldrig riktigt med andras möbler. Hoppas att de kommer snart!

Fröken Anki said...

Vad fin lägenheten ser ut! Skönt med så mycket luft och ljus. Och en stor frys! :D

Förstår att det ska bli skönt att få packa upp era egna saker också. Då kanske du kan känna dig lite mera hemma, även om det säkert kommer att ta tid att återanpassa sig. Kan inte ens föreställa mig det än. Men så blir det förmodligen för alla oss utlandssvenskar om vi återvänder. Hoppas att det snart lugnar sig lite på jobbet också så att du känner att du hänger med ordentligt.

Ha nu en fin höstvecka och må så gott i fina lägenheten!

Saltistjejen said...

Så skönt att ni äntligen fått flytta in i ngt som åtminstone i överskådligt tid kan vara ert hem. Framförallt att ni nu troligen själva kan bestämma takten på när ni vill leta upp ett mer permanent eget boende. Lägenheten ser superfin ut och området gillar jag jättemycket.. Vi har vänner som bott där ett par år, och jag minns när de började bygga det.
Dina känslor angående Sverige-USA tror jag också är väldigt vanliga för en hemvändare. Det där att man känner igen sig i så mycket får ta del av saker och händelser man längtat efter och saknat, men samtidigt känna att man itne "hör hit". DET tror jag är vanligt. Så det är nog som du säger så att man måste detta ta sin tid. Ett år minst och kanske t o m ännu längre beroende på omständigheterna. Ni kom dessutom i en årstid som är jobbig i Sverige. Hösten med mörkret som lurar runt knuten. Det är stor skillnad på en vardagsmorgon i Stockholm säg en oktoberdag än en semesterdag i juli...
Det låter dock otroligt tungt med allt det nya på ditt jobb. Jag förstår dig till fullo. haha, tyvärr är det väl ofta så min vardag ser ut här i NY..... Som jag skrivit förr så blir det ofta ett par dagar i veckan när jag faktiskt inte hinner med ngn lunch... Inte bra i längden, men jag hoppas att det kommer lätta lite för dig om inte alltför länge. Du kommer ju iallafall ha mer semester vilket är positivt! Och än har ni heller inga barn, så ni kan åtminstone försöka återhämta er på er "lediga tid" vilket är ett stort plus! :-) DET kan jag sakna ofta....hahahaha!
Det kommer nog som du säger också kännas mer hemmigt när ni får era egna möbler och personliga saker. Sådant gör stor skillnad!
Många många kramar nu!!!!! och kul att du är tillbaks på nätet igen!

Anna, Fair and True said...

Vilken fin lägenhet! Det är ju perfekt att ni kan bo där minst ett år. Då får ni både tid på er att hitta något eget alternativt bestämma er för om ni vill fortsätta hyra och/eller flytta någon annanstans. Jag tror att det verkligen tar tid att komma in i vardagen igen men att detta att ha ett hem, sina egna saker och inte bo i kappsäck hjälper mycket till. Sjöstaden är ett så mysigt område och jag tror du kommer stortrivas så småningom. Du som gillar matlagning och även ekologisk mat har ju verkligen hittat rätt! (Tror du kommer gilla Cajsa Warg på söder också.)

Jobbet tar säkert också sin tid att komma in i. Och om det visar sig att det inte är rätt jobb så kan man alltid byta. Men nu när ni har fast bostad osv så kanske du i alla fall bara har ett stressmoment kvar, dvs jobbet, och då kommer säkert allt kännas lite bättre i alla fall.

Ska bli kul att läsa mer regelbundna inlägg av dig nu! Kram!

Ulrika said...

Hej! Det ser kanonfint ut! Jag saknar den svenska inredningsstilen här nere i södern. Här är alla möbler stora, mörka och vräkiga (som du vet). Det är jätteintressant att läsa om hur någon flyttar tillbaka, särskilt någon som spenderat flera år i amerikanska södern där vi bor. Som du säger så tror jag att det är ganska tidigt än och ni började med vardagslivet närapå på en gång när ni flyttade tillbaka. Det kommer ta längre tid än så här att känna in allting. Men som du också säger så tror jag att man blir annorlunda som person när man en gång bott utomlands. Jag vet inte vart vi kommer hamna heller en dag, Eric är ju från Nederländerna och jag från Sverige. Vi har pratat lite om att flytta någon annanstans i USA för att se hur det är. Till nån större stad på kusten, kanske västkusten, nära vattnet. Jag har en känsla av att vi kommer pröva en hel del saker och jag har börjat säga "home is where your butt is" för ordet hemma har börjat tappa betydelse för mig. Jag bor nånstans där jag vill bo just för tillfället helt enkelt.
KRAM!

Marianne said...

Det ser ut att vara en jättefin lägenhet, och verkligen fräsch också! Där tror jag att ni kommer att trivas. I värsta fall får ni magasinera hans grejor, fast det kostar ju en del förstås.

jag förstår att det är upp och ner just nu! Bävar själv för hur det ska kännas att bo där hemma igen. Men jag tror ni gör helt rätt som tänker ge det minst ett år innan ni funderar på var ni vill bo. Och jag tror att du snart är inne i jobbet, det är alltid tuffast i början på ett nytt jobb. Sedan tror jag att trycket är hårdare i Sverige, det är lite mer laid-back i US, tror jag. Även om trycket är hårt i US med kort semester och så vidare, så känns det som om kraven är högre i Sverige. Fast jag vet så klart inte.

LYCKA TILL MED ALLT!
Kramar!

Desiree said...

Victoria, du har så rätt att det är de små sakerna I vardegen som har stor betydelse. Tyvärr uppskattar man inte det man har många gånger förräns man blivit av med dem. Jag känner att det är många saker jag borde ha uppskattat mycket mer med USA och livet där. Men jag får istället ta och försöka uppskatta det som är positivt här och ta en dag i taget.
Kram!

Annika, ja det är otroligt fint och mysigt här. Absolut att du får ta dig ut hit så bjuder jag på middag när det är vacker och skön sommar. Vi kan grilla på jättegrillen ute på altanen och njuta. Snabbt bredband är SÅ viktigt. Jag har verkligen inte gillat att inte ha tillgång till bredband under dessa första veckor och inte heller kunna blogga eller läsa bloggar på jobbet. Ha ha ja kanske bor det någon från Texas här eller någon annan som precis flyttat tillbaka. Det skulle vara kul att snacka med dem då. Jo nog är det som fransyskan säger. Jag får ge det hela TID men samtidigt är jag rätt otålig av mig. Men tid och tålamod som också C säger till mig. En dag i taget och så får vi se. Håller alla dörrar och möjligheter öppna. Livet är komplext och så är valen man måste ta ställning till också. Jag har saknat dig massvis också liksom övriga bloggar och bloggvänner och äntligen kommer jag kanske att komma ikapp lite mer.
Kram!!!

Charlie, tack så mycket. Det känns underbart med en fin lägenhet som denna. Jag tackar också för ditt långa och kloka svar. Visst är det så att man inte kan få allt även om man så gärna skulle vilja. Jo det är nog så att man låter känslorna ta över för mycket ibland. Jag ska tänka på det som är positivt och varför vi fattade beslute om att flytta hem. Jag njuter ju av att träffa min familj ofta nu. Jag njuter av att kunna cykla till jobbet. Jag står fast vid vårat beslut om att vi ville flytta från B-ham som inte kändes som våran slutstation i livet. Nu får vi ge detta en chans och se vart det bär vägen. Bo här och väga för och nackdelar ordentligt innan och om vi ger oss av igen. Usch livet är komplext och besluten svåra. Det är så lätt att fokusera på det man blivit av med istället för det man fått och har men ack så viktigt att tänka på just det man har och har fått.
Kram!

Annika, tack för din gulliga fina kommentar. Ja ska försöka ge det hela och mig själv mer ro och tålamod. Hitta småsaker som peppar i vardagen. Jag vet ju med mig själv att balansgången mellan trygghet och att vara uttråkad är hårfin. Jag är så konservativ många gånger men samtidigt drevs jag näst intill vansinne i Alabama över att det var så himla mycket same same . Samtidigt tycker jag att det är jättejobbigt när ALLT runt kring mig förändras då blir det too much istället. Men som sagt jag får försöka inse att det är tålamod och tid som gäller innan man känner att man kommit på fötter igen. Lycka till med nya jobbet förresten och hoppas att du kommer att trivas riktigt bra. Jag ska ta vara på dina råd för att underlätta i vardagen. Jag hoppas att vi kan åka iväg och tanka lite sol som du säger eller iallfall boka någon liten resa så att man har något att se fram emot och ta fasta på när det känns tungt och mörkt. Tack även för länken den ska jag ta och kolla in.
Kram!
Marie, tack jag tror det blir kanon här i lägenheten. Det känns redan riktigt bra här och ännu bättre lär det nog bli då vi får våra grejer som sagt. Detta är ett väldigt mysigt område som jag fattade tycker för med en gång.
Kram!

Desiree said...

Victoria, du har så rätt att det är de små sakerna I vardegen som har stor betydelse. Tyvärr uppskattar man inte det man har många gånger förräns man blivit av med dem. Jag känner att det är många saker jag borde ha uppskattat mycket mer med USA och livet där. Men jag får istället ta och försöka uppskatta det som är positivt här och ta en dag i taget.
Kram!

Annika, ja det är otroligt fint och mysigt här. Absolut att du får ta dig ut hit så bjuder jag på middag när det är vacker och skön sommar. Vi kan grilla på jättegrillen ute på altanen och njuta. Snabbt bredband är SÅ viktigt. Jag har verkligen inte gillat att inte ha tillgång till bredband under dessa första veckor och inte heller kunna blogga eller läsa bloggar på jobbet. Ha ha ja kanske bor det någon från Texas här eller någon annan som precis flyttat tillbaka. Det skulle vara kul att snacka med dem då. Jo nog är det som fransyskan säger. Jag får ge det hela TID men samtidigt är jag rätt otålig av mig. Men tid och tålamod som också C säger till mig. En dag i taget och så får vi se. Håller alla dörrar och möjligheter öppna. Livet är komplext och så är valen man måste ta ställning till också. Jag har saknat dig massvis också liksom övriga bloggar och bloggvänner och äntligen kommer jag kanske att komma ikapp lite mer.
Kram!!!

Charlie, tack så mycket. Det känns underbart med en fin lägenhet som denna. Jag tackar också för ditt långa och kloka svar. Visst är det så att man inte kan få allt även om man så gärna skulle vilja. Jo det är nog så att man låter känslorna ta över för mycket ibland. Jag ska tänka på det som är positivt och varför vi fattade beslute om att flytta hem. Jag njuter ju av att träffa min familj ofta nu. Jag njuter av att kunna cykla till jobbet. Jag står fast vid vårat beslut om att vi ville flytta från B-ham som inte kändes som våran slutstation i livet. Nu får vi ge detta en chans och se vart det bär vägen. Bo här och väga för och nackdelar ordentligt innan och om vi ger oss av igen. Usch livet är komplext och besluten svåra. Det är så lätt att fokusera på det man blivit av med istället för det man fått och har men ack så viktigt att tänka på just det man har och har fått.
Kram!

Annika, tack för din gulliga fina kommentar. Ja ska försöka ge det hela och mig själv mer ro och tålamod. Hitta småsaker som peppar i vardagen. Jag vet ju med mig själv att balansgången mellan trygghet och att vara uttråkad är hårfin. Jag är så konservativ många gånger men samtidigt drevs jag näst intill vansinne i Alabama över att det var så himla mycket same same . Samtidigt tycker jag att det är jättejobbigt när ALLT runt kring mig förändras då blir det too much istället. Men som sagt jag får försöka inse att det är tålamod och tid som gäller innan man känner att man kommit på fötter igen. Lycka till med nya jobbet förresten och hoppas att du kommer att trivas riktigt bra. Jag ska ta vara på dina råd för att underlätta i vardagen. Jag hoppas att vi kan åka iväg och tanka lite sol som du säger eller iallfall boka någon liten resa så att man har något att se fram emot och ta fasta på när det känns tungt och mörkt. Tack även för länken den ska jag ta och kolla in.
Kram!
Marie, tack jag tror det blir kanon här i lägenheten. Det känns redan riktigt bra här och ännu bättre lär det nog bli då vi får våra grejer som sagt. Detta är ett väldigt mysigt område som jag fattade tycker för med en gång.
Kram!

Desiree said...

hej jhej

Desiree said...

Fröken Anki,
Ja det är en toppenfin lägenhet. Jag hoppas att det kommer gå lite lättare för var dag som går med anpassningen.
Kram!

Desiree said...

Saltis, tack. Jo det blir nog bättre. Det är STOR skillnad på att vara här på semester och att bo här. Det går liksom inte föreställa sig förräns man befinner sig i denna vardagen. Ja semestern är toppen här och det är ju det som är den riktigt stora nackdelen med USA. Det är för och nackdelar som man får väga hela tiden. Vad gäller lunch så MÅSTE jag äta för annars funkar jag inte alls. Men som det är nu ser ut nu får jag dela upp min luch och äta lite här och lite där vid olika tillfällen och det funkar ju.
Kram!

Desiree said...

Anna, ja du har nog helt rätt i att det kommer att bli mycket bättre. Nu har vi iallafall ett fint hem och det kommer bli ännu bättre då vi får våra grejer också. Cajsa Varg ska jag se till att besöka. Här kan vi som sagt ta tid på oss att bo in oss om vi önskar. Vi kan hyra denna lägenhet i 2 år om vi skulle önska om vi inte hittar något annat vi hellre vill ha eller bestämmer oss för att flytta någon annanstans.
Kram!

Ulrika, ha ha jag förstår precis vad du menar med den stora tunga möblestilen som finns i södern. Den var aldrig min stil heller. Vad gäller inredning så finns det SÅ mycket fint här att välja bland. Det är en fröjd att få inreda med ljusa nätta möbler. Jag håller nog med om att home is where your butt is. Sedan får man se vart det råkar bli och vart man tycker att man trivs och där nackdelar och fördelar väger ungefär jämt. Jag skulle också gärna flytta till någon av kusterna i USA. Det skulle vara spännande om ni får chansen att prova på detta.
Kram!

Desiree said...

Marianne, ja snart är du också här i denna sitsen. Det är tufft med omställningen och att vänja sig. Hade jag varit dig hade jag sett till att passa på att njuta så mycket som möjligt av den sista tiden. Men det gör du ju. Ta dagarna som de kommer och känn ingen stress för att ni inte vet exakt då ni ska flytta hem utan njut istället av allt du har just nu. Jobbet blir nog bättre och det verkar vara precis som du säger att jobbet är mer laid back i USA fast det krävs att man befinner sig på jobbet i större utsträckning. Här har man mer semester men det krävs att man är mycket mer effektiv hela tiden. Detta är en stor omställning.
KRam!