Il Tino en smakupplevelse med äkta kärlek

Jag fortsätter på det Italienska mattemat här på bloggen. Ni kan tro att vi bara åt men vi upplevde mycket annat också som kommer. Men detta inlägget blir min födelsedagsmiddag som blev själva kronan på verket i matupplevelser medan vi var här. Vi lämnade de små charmiga bergsbyarna och anlände till Rom på min födelsedag som också var våran sista semesterdag i Italien. Jag ville naturligtvis hitta något som var både bra och lite speciellt som avslutningsmiddag och för firandet men det var inte helt lätt. Jag hade ingen guidebok över Rom utan min bok täckte bara Toscana. Jag surfade runt på nätet och försökte hitta tips om något som skulle passa oss att äta middag på. Mycket var dock stängt just söndagar som ytterligare försvårade det hela. Jag var helt uppgiven när jag sa till C att jag vet faktiskt inte vad vi ska hitta på. C tog över och hittade faktiskt denna helt fantastiska pärla till restaurang, Il Tino.

Denna lilla håla i väggen bland det godaste jag någonsin ätit. Ett verkligen litet hak som ligger inte i själv Rom utan i förorten Ostia. Den drivs av två killar Daniele Usai och Claudio Bronzes. Jag är övertygad om att dessa två kommer att gå långt. Maten var inte bara utsökt god utan också otroligt kreativ och spännande. De hade vågat blanda smakerkombinationer som jag aldrig tidigare träffat på men som ändå smälte samman till något extra ordinärt. Det var Claudio som tog hand om oss och presenterade rätterna och berättade om dem för oss denna kvällen. Det var bara vi och två andra par där denna kvällen.

Jag började med denna pasta rätt. Lagom krämig med rökt ål, basilika, lite krossad pepparkaka och en frisk skummig sås som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det var riktigt. Det låter kanske som en märklig kombo att ha rökt ål med krossad pepparkaka men det blev helt fantastiskt. Pastan var kokad med helt perfekt tuggmotstånd, al dente. C tog en risotto som var minst lika god också kokad helt perfekt al dente.

Till huvudrätt valde jag fisk. Amberjack med en cidersås, äpple och syltad rödlök.Väldigt enkel men så god! Vet inte vad Amberjack heter på svenska eller om den finns att få tag på här.Det roliga var också att det kom in flera spännande små mini mellanrätter. Vi fick prova på ett öl från ett närliggande micro bryggery när vi kom innan vi beställde maten. Vi fick också in en god liten fisk tartar som aptitretare.

Rätterna var som sagt otroligt kreativa i sin smak. Det märktes att det fanns en stor passion i matlagningen. Detta var inte bara ett jobb utan faktiskt något som det märktes att de älskade att göra. Denna kärlek till mat och smakupplevelser fanns där i varje rätt som en extra krydda. Alla råvarorna var noga utvalda. Vi fick in en utsökt liten korg med hembakat bröd. Jag gillade de hårda brödpinnarna som liknade Grissinipinnar bakade med bläckfisk så att de var svarta. Kolla gärna in deras bild galleri på hemsidan så kommer ni garanterat bli hungriga. Otroligt vackra bilder på otroligt god mat.

Vi var båda rätt mätta efter huvudrätten fast vi inte tagit någon förrätt (vi hade i för sig ätit upp allt bröd i den lilla brödkorgen. Det var så gott att det inte gick att hejda sig). Men jag ville ändå avsluta med något gott och sött som vi kunde dela på. Men medan vi väntade på att få in våran efterrätt som fick vi denna lilla aptitretare till efterrätt. Ett litet snapps glas med vit chokladmousse som var len som sammet i munnen och som blev en perfekt kombination med den lätt syrliga hallonsåsen i botten.

Efterrätten var en chokladmousse på en spegel av mörk chokladsås med chokladmarränger samt en kula av vit chokladglass och detta toppades med ett knaprigt strössel bestående av krossade kakaobönor, riven choklad och krossad marräng. Jag lyckade hejda mig som ni ser och ta ett foto innan vi gjort slut på detta.

Jag var vid detta laget rätt mätt men visst lämnades inget kvar på dessert tallriken för det. När Claudio kom förbi sa jag att jag inte kunde sluta skrapa sista chokladsåsen fast jag var helt mätt för det var bara så fantastiskt gott. Men innan vi fick notan kom han med detta sista lilla fat med blandade småkakor och varsin tryffel.

På något magiskt sätt lyckades vi hitta en liten ficka för dessa utsökta små knapriga små mandelkakor, kanelmarränger och tryfflar med likör. C har redan norpat sin kanelmarräng här på bilden.

Claudio frågade oss faktiskt hur vi lyckades hitta dem. Jag sa att C sökt på nätet och letat kollat på Michellin guide restauranger. De hade inte fått en stjärna än men var ändå omnämda i guiden. De var helt klart värda en stjärna så jag hoppas att de får en snart. Befinner ni er i Rom åk ut till detta ställe. Det är värt mödan alla gånger. Detta var en av de mest storslagna matupplevelser jag haft på länge. Jag sa till C att detta var den bästa födelsedagspresenten jag kunnat få på denna vistelse även om hela vistelsen i sig var lite av en födelsedagspresent. Jag kan helt klart säga att jag älskar sådana här typer av presenter och firande (resa och god mat).