Wednesday, August 31, 2011

Ett år i Sverige

Nu har vi passerat ettårsdagen sedan vi flyttade tillbaka till Sverige. För exakt ett år sedan började jag jobba på mitt jobb. Ett år sedan var det mycket kaos både i känslor med att bygga upp ett nytt liv och vardag här. ALLT var nytt. Ny bostad, nytt jobb, nya människor, nya rutiner, ny stadsdel, ny matbutik, ny träning. Hela ens liv känns precis lika kaosartat som ett hem fyllt med halvt ur-packade flytt lådor. Man känner sig vilsen på många sätt. Första månderna var vi helt slut om dagarna. Vi orkade inte göra mycket mer än det absolut nödvändigaste.

Att flytta hem är på många sätt som att flytta ut. Det tar tid att bygga upp hem, vardag och rutiner som funkar och som man trivs med. Det är lika jobbigt men lika nyttigt och lärorikt. Det har tagit oss ett år att få många av pusselbitarna att falla på plats.

Att flytta både från Sverige och tillbaka har fått mig att uppskatta nya saker både här och från Alabama. Det finns ingen fullkomlig plats som är perfekt utan varje ställe har sina fördelar och nackdelar. Det gäller väl att ta för sig av de bästa sidorna av det man har just här och nu. Det finns mycket jag gillar med Sverige som bland annat:

-att kunna cykla till jobbet
-att friheten att ta sig fram på många olika sätt
-att bo nära vatten
-att Stockholm är en underbar stad och en mycket vacker stad
-att man har mer semester här och slipper ta hela sin semester till att "åka hem och hälsa på" (jo självklart vill man men det blir trots allt inte riktig äkta semester).
-ett betydligt rikare socialt liv.
-den svenska sommaren.

Saker jag inte har vant mig vid:
-det svenska klimatet, vinter, mörker, kyla.
-behöva åka en fullproppad äcklig tunnelbana som en packad sill.

Men en sak är vi överrens om jag och C och det är att vi vill ha fler utlandsäventyr. Vi kommer alltid att älska Sverige och det kommer alltid att vara vårat hem men suget efter mer och nya äventyr finns där. Då chansen dyker upp tar vi den gärna. Det är nog det vi känner är tjusningen med livet att det finns så många underbara platser och äventyr som väntar där ute. Det gäller bara att ta för sig.

22 comments:

Millan said...

Oj grattis till ettarsdagen! Men ar det verkligen sant att det redan ar ett ar. Det kanns som det har flugit forbi! Otroligt!!
Det later som om ni trots allt landat lite i sverige nu och kanner er hemma? Men jag forstar att utlandsaventyr fortfarande lockar!

Kram!

Monica said...

Vad fort året gått! Och minns jag hittade din blogg och läste om det som hände då. Visst är det så att en 1-årsgräns gäller i mycket, är bra att ha den insikten så inte förväntningarna är för stora i början, tänker på byte av jobb t ex, är som en magisk gräns där att efter ett år så är man etablerad, folk lyssnar på ens synpunkter, man har fått lite rutiner, hittar, lärt känna folk, får respekt för sin kompetens, det tar tid allt detta, i alla fall i Sverige, och efter ett år har kollegorna fått en ny att nagelfara;-). Och sen att byta land med allt vad det innebär så kan man inte bli annat än trött. Skönt ni landat och det ger bra erfarenheter.

Taina said...

Grattis Deisree! Jag vet inte om jag hade landat så bra som ni om vi hade åkt tillbaka. Men till slut gör man ju det. Det är ju ett måste liksom. Det finns många saker jag uppskattar här men också massor av saker som jag uppskattar i Sverige. Det gäller att ta till sig det positiva bara.

Låter spännande med nya äventyr. Något speciellt ni funderar över?

Kram från nyfikna Taina...

Lotta said...
This comment has been removed by the author.
Petra H said...

Wow! Har det redan gått ett år?! Och jag blir helt förvirrad, jag hade för mig att ni flyttade hem innan vi flyttade hem till Bryssel - men så var det alltså inte (vi flyttade hem i april förra året). Förvirrad!
Jag har tänkt mycket på vårt liv i Puerto Rico och har kommit fram till att jag inte är en tropikmänniska. Jag måste ha FYRA ÅRSTIDER. Och inte en ö-människa. Friheten att kunna ta bilen och köra till ett annat land på någon timme, det är också guld värt för mig... Jag känner en helt annan frihet här i Belgien än i PR!
Undrar var ni kommer att hamna nästa gång det blir ett utlandsliv!?
KRAM!

Annika said...

Jag tror ni hamnar i Texas nästa ggn. Pretty sure about it, as a matter of fact ;-))))
Nej, men grattis till ett år!!
DET har ju varit turbolent för dig många ggr och minus har ställts mot plus. Det är inte lätt att flytta hem igen, det har jag förstått. Men så sakteliga har du landat.
men visst, ingen plats är fullkomlig ngnstans, det finns alltid ngt att sakna.

Stora kramar!!!

Fröken fräken said...

Jag har varit lite nyfiken på det där med att flytta hem. Mitt mål är att få N att flytta med mig hem. Men det är ju inte bara liksom. Mycket som ska fixas innan. Jag är också nyfiken på hur det är som amerikan att flytta till Sverige, nu är ju inte du hel amerikan men du har ju bott i USA.
Men i vilket fall så hoppas jag att du är lycklig där du är och att ni får göra det ni drömmer om.

Kram

Desiree said...

Millan, ja nu har vi varit Svennar i Sverige i ett år. Jag tycker nog att det både har gått långsamt och snabbt. Nu känner jag att vi börjat landa så det känns bra men det tog bra mycket längre tid än vad jag trodde att det skulle ta.
Kram!

Monica, det är precis som du säger att det tar tid att finna rutiner och att hitta sin plats både på jobbet och i övrigt då allt är nytt. Jag minns hur allt snurrade i huvudet första halvåret på jobbet och man undrade när man skulle få koll. Nu har jag det och det känns himla bra.
Kram!

Petra, nej vi flyttade efter er. Ni flyttade hem till påsken 2010 minns jag tydligt och vi flyttade hem sista veckan i augusti 2010. Jag känner också större frihet här i Sverige än i Alabama. Men det berodde på att vi bara hade en bil och alltid var tvugna att åka tillsammans i mångt och mycket. Här kan jag cykla, gå eller ta tuben. Jag kan åka till jobbet när jag vill och ha min egen agenda. Det känns helt underbart. Sådant uppskattar jag jättemycket nu. Jag gillar också att ha fyra årstider. Känns ibland som Sverige inte har fyra utan två årstider (sommar och vinter och där det är vinter som dominerar). Jag skulle mycket hellre bo på bredgrader som södra Frankrike eller nåt i den stilen. Vintern här tycker jag är otroligt jobbig. Den har jag inte vant mig vid ännu.
Men jag uppskattar närheten till vatten vi har har som vi inte hade i Alabama. Jag trivs väldigt bra med en stad som Stockholm som har mycket vatten.
KRam!

Annika, hi hi (ja du ska veta att faktiskt inte mig emot alls om det skulle vara så. Jag skulle hemskt gärna testa Texas :-))
Men det känns ändå som rätt grej för oss att ha flyttat hem (ett tag). VI har lärt oss massor och lärt oss uppskatta både det vi har här och det vi hade där på ett helt annat sätt. Livet är till för att lära och fylla med upplevelser.
KRam!

Fröken Fräken, att ni flyttar till Sverige tror jag nog skulle ge er båda en hel del. Du skulle få chansen att njuta av ditt hemland igen och din N skulle lära sig otroligt mycket. Jag tror det skulle kunna bli ett äventyr för er båda. Hur det blir vet man ju inte förräns man provat. Vi hälsade ju på våra vänner som vi lärt känna i Alabama som flyttat till Helsingfors i Finland. Han är förvisso svensk men hon är amerikanska och hon trivs himla bra och verkar till och med gilla det bistra vinter klimatet. Det är väl framförallt språket och jobb som kan bli lite klurigt för din N men det löser sig ju om man har tålamod och är inställd på att det får ta lite tid. Det beror ju också väldigt mycket på vilken branch din N jobbar inom hur lätt eller svårt det blir med jobb. Men det skulle bli en riktigt bra erfarenhet för er båda är jag övertygad om.
Kram!

Kalaslotta said...

Grattis, har det inte gått väldigt fort detta år? Känns som om du flyttade för några månader sedan...

Sverige är fantastiskt men jag tror som du, har man en gång varit utanför landet så lockar det igen..Sverige finns ju alltid kvar.

KRamen!

Steel City Anna said...

Intressant att läsa. Jag förstår precis hur du menar med semestern!

Charlotta said...

Wow, coolt! GRATTIS på ett-år-i-Sverige-dagen! :=) Inte var dag man får skriva så till någon, haha.

Lotta said...

Ja, grattis till ert första år! Tycker nog att det gick snabbt efter julen var över ;)

Det har varit värdefullt och fint att få följa dina tankar. Du har varit generös och öppen med ert spännande liv, både i Sverige och i Alabama. Det är en stor förändring att flytta utomlands och sedan är det inte helt enkelt att återvända heller.

Jag tycker ni har gjort det jättebra!

Kramar!

Eleonor Walston said...

Wow vad snabbt ett ar bara flyger forbi.. Jag har bott har i 9 manader redan.. Ahhh.

Haha kommentaren ang. vaxmuseet. Vi hade lika roligt dar inne som det ser ut. Nar vi kopte biljetterna sa killen i kassan att krama om alla nu och ge dom narhet. Det tog vi pa storsta allvar. Iaf jag =) hade han inte sagt det sa hade jag varit radd att ens rora dom.

Kram.

Saltistjejen said...

Stort GRATTIS till ert första Hemvändarår i Sverige! Det har varit jätteintressant att följa din och C´s återacklimatisering till Sverige och Stockholm. Att få njuta av vackra Stockholmsbilder och få läsa om dina tankar och kämnslor kring detta med tillbakaflytten. Lite har den nog blivit ungefär så som jag själv skulle förvänta mig att det skulle vara att flytta tillbaka. Kaotisikt och med många känslor kring det "gamla hemvanda" och samtidigt det "nya" eftersom man själv förändrats mycket under åren borta. Jag är jätteglad över att du fortsatt blogga även efter att ni flyttade tillbaks till Sverige!!! tack! och återigen tråkigt att vi aldrig hann ses nu i somras när jag var hemma. Men hela situationen då var som jag ju beskrev lite "för mycket" för E. Kanske kan du och C tänka er en weekend här i NYC framöver? Då skulle vi kunna ses mer! :-)
Bamsekramen!!!

Katarina said...

Gratulerar till er 1 års dag, ert första hemvändarår. Det känns faktiskt som det nyss ni kom hem, men tänk, ett helt år har passerat.

Det är roligt men också mycket jobbigt att flytta, det tar liksom musten ur en. Alla nya intryck och känslor som kommer upp hela tiden.

Det har varit roligt att få följa er återflytt.

Kram

anna of sweden said...

Grattis på ettårsdagen. Det där suget - det går nog aldrig över ...

Desiree said...

Kalaslotta, ja detta året har som sagt passerat både långsamt och snabbt på samma gång. Jag är innerligt glad över att vi fick fara tillbaka i April och hälsa på i Bama och krama om vänner och besöka favoritplatser. Att få besöka sitt andra hem en liten stund. Jag håller så med dig om att Sverige finns kvar och att suget efter nya äventyr finns där om man en gång provat på.
Kram

Steel city Anna, ja semestern är det stora kluriga problemet med att leva i USA. Det är långt till sverige och det är dyrt. Man vill hem för att hälsa på familj och vänner och 2 veckor i sverige är ju ett minimum men då man bara har tre veckor totalt ofta i USA så räcker det inte till mycket annat. Det är underbart att vara hemma i Sverige men ändå så intensivt på många sätt speciellt om man inte har något eget boende där man kan få dra sig utan lite ibland och pusta ut. Det har därför känts lyxigt i år att faktiskt kunna åka iväg bara jag och C och få semester på egen hand som vi hade i Frankrike. Det var underbart. Fyra veckor semester i USA istället för tre hade gjort en stor skillnad. Det hade funkat mycket bättre.

Charlotta, tack. Det känns både bra och kul att fira ettårsdagen.
Kram

Eleonor, ja du ser tiden flyger sin kos. Jag blev förvånad över att man fick krama om och ta sådana kort som ni gjorde på vaxmuseét men det var ju som sagt jättekul. Det märks att ni tog erat uppdrag på största allvar ;-)
Kram!

Saltis, ja det har varit ett år av en salig blandning av allt möjligt. Precis som när vi flyttade till USA så har första året i sverige varit turbulent. Det är väl så att det tar tid att finna sin plats och nya rutiner vart man än kommmer. Vad kul att du uppskattat och gillat att jag fortsatte att blogga. Det där gick ju lite fram och tillbaka i känslorna för mig också om jag skulle fortsätta eller inte. Under förra hösten kändes allt så hektiskt och stressigt att jag ibland undrade om jag skulle orka/hinna blogga vidare. Ibland kände jag att bloggen hade blivit "tråkig" nu när jag hade flyttat hem. Jag kände ibland att jag saknade en röd tråd och en profil som var betydligt lättare att få till då jag bodde i Alabama. Men jag är innerligt glad att jag fortsatt blogga och kommer absolut fortsätta med det. Bloggen är inte bättre/sämre utan bara different.
Jag och C skulle hemskt gärna ta en tur förbi NY. Det ligger på lista över framtida besök. Då vill vi hemskt gärna träffa er på något av alla dessa mysiga och underbara ställen som du skrivit om i din blogg. Jag har som sagt full förståelse för att det blev mycket för dig där på slutet speciellt som lilla E drabbades av sin egna hemlängtan. Men jag är övertygad om att vi kommer att ses.
Kraam!

Desiree said...

Katarina, tack så mycket. Ja du vet ju precis hur det är eftersom du också flyttade mer eller mindre i samma veva till nytt land. Det är både otroligt lärorikt och omtumlande i början.
Kram!

Anna of Sweden, nej och faktiskt så hoppas jag att det inte går över heller. Vill gärna behålla suget :-)
Utlandsäventyr berikar så mycket och ger så många nya dimensioner på livet.Jag är jätteglad över att du bestämt dig för att fortsätta blogga. Det är så mycket du tar upp som jag känner så väl igen mig i. Det tar ett tag innan pusselbitarna faller på plats men det gör de och det kommer nog bli jättebra för er på alla sätt också är jag övertygad om.
Kram

Linnéa i Denver said...

Men hur har jag kunnat missa detta inlägg? Vad fint skrivet Desiree. Jag tycker du har så fina reflektioner. Vid nästa utlandsäventyr kan jag rekommendera Denver!

Desiree said...

Linnéa, tack vännen. Ja why not, bra skidåkning lär det finnas och naturen och bergen ser fantastiskt vackra ut. Kan aboslut tänka mig att prova på.
Kram!

Anonymous said...

I'm really enjoying the theme/design of your site. Do you ever run into any web browser compatibility issues? A small number of my blog readers have complained about my website not operating correctly in Explorer but looks great in Firefox. Do you have any solutions to help fix this issue?

Here is my webpage :: treat stretch marks arms

Anonymous said...

The Canon 5D Mark III is far better at high ISO than the Nikon D4,
period. The Olympus E-3 contains a two and a half inch LCD screen, which
is just a little bit smaller than its competitors, however, this didn't bother me. For more information, take a look at the Canon EOS 5D Mark 3 technologies explained.

Feel free to surf to my web site: canon mark 5d iii